Tauhid ul-Asma-was-Sifat - Allahs Namn och Egenskaper

Från: Umm-Aicha (Ursprungligt meddelande) Skickat: 2003-11-29 21:14


Viktiga regler angående Allâhs Namn och Egenskaper
Shaykh Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (rahimahullâh)
Ur "Sharh Lum´at-il-I´tiqâd", sid. 20-27, publicerad av Adhwâ’-us-Salaf.

Innan vi ger oss in i boken, skulle jag vilja inleda med några viktiga regler beträffande Allâhs Namn och Egenskaper.

Regel 1: Plikten gentemot Bokens och Sunnahs texter vilka berör Allâhs Namn och Egenskaper:

Vad som är obligatoriskt beträffande Bokens och Sunnahs texter, är att deras innehåll förblir i enlighet med deras uppenbara text utan ändring. Allâh har uppenbarat Qur’ânen på en klingande ren arabiska och likaså talade profeten (salla Allâhu ´alayhi wa sallam) på arabiska, vilket innebär att det är obligatoriskt att Allâhs Tal samt Hans sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tal förblir såsom de är på det språket. Likväl innebär ändring av dessa texter från deras uppenbara betydelse att man talar om Allâh utan kunskap, vilket är förbjudet. Allâh (ta´âlâ) sade:

"Säg: "Min Herre förbjuder ingenting annat än skamlösa handlingar, både det som sker öppet och det som sker i hemlighet, och synd och orättmätigt våld. Och att sätta vid Allâhs sida det som Han aldrig gett bemyndigande till och att säga om Allâh de ni vet."" (7:33)

Exempel:

"Nej, Hans Händer är tvärtom utsträckta. Han fördelar som Han vill." (5:64)

Versens uppenbara betydelse är att Allâhs Händer är verkliga. Om man då säger: "De betyder stryka", säger vi till honom: "Du har nu avlägsnat Talets uppenbara betydelse." Det är alltså inte tillåtet att säga något liknande, eftersom det innebär att man talar om Allâh utan kunskap.

Regel 2: Denna regel består av grenar

Gren 1: Samtliga Allâhs Namn är sköna

Det vill säga att de uppnår yttersta skönhet, eftersom de består av fullkomliga Egenskaper och har inga som helst brister. Allâh (ta´âlâ) sade:

"Allâhs är fullkomlighetens sköna Namn." (7:180)

Exempel:

ar-Rahmân (den Nåderike) är ett av Allâhs (ta´âlâ) Namn och tyder på en väldig egenskap, nämligen en vid nåd. Således vet vi att ad-Dahr (Tiden) inte är Allâhs Namn, eftersom detta består inte av en betydelse som når yttersta skönhet. Därmed betyder hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) uttalande:

"Skymfa inte Tiden, för sannerligen är Allâh Tiden." (Muslim)

tidens Innehavare som är under Hans förfogande. Beviset för detta är en annan rapportering från honom (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) om Allâh (ta´âlâ):

"Befallningen är i Min Hand; Jag skiftar natt och dag." (al-Bukhârî och Muslim)

Gren 2: Allâhs Namn har inget begränsat antal

Beviset för detta är hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) uttalande i den kända hadîthen:

"Jag ber Dig med alla Dina Namn som Du har namngivit Dig Själv med, uppenbarat i Din Bok, lärt någon från Din skapelse eller som Du har behållit endast för Dig Själv i det dolda." (Ahmad och Ibn Hibbân)

Det som Allâh är ensam om att behålla för Sig Själv i det dolda, kan varken begränsas eller omfattas.

Överensstämmandet mellan detta och hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) uttalande i den autentiska hadîthen:

"Sannerligen har Allâh nittionio namn. Den som räknar upp dem träder in i paradiset." (al-Bukhârî och Muslim)

är att denna hadîths betydelse innebär att bland de Namn som Allâh har, är nittionio, och den som räknar upp dem träder in i paradiset. Betydelsen är alltså inte att Hans Namn är begränsade till detta antal. Exempel på detta är att du säger: "Jag har hundra kronor som jag har tänkt skänka." Detta motstrider inte att du har mer kronor som du har avsett till något annat.

Gren 3: Allâhs Namn bekräftas inte genom intellektet, utan genom Sharî´ah

Deras bekräftelse begränsar sig vid det som Sharî´ah har kommit med. Det skall varken läggas dit till eller dras ifrån, eftersom intellektet klarar inte av att omfatta det Han (ta´âlâ) förtjänar av Namnen. Således är det obligatoriskt att man stannar vid Sharî´ahn, eftersom att namnge Honom med något Han Själv inte har gjort eller förneka något som Han har namngivit Sig Själv med, är en allvarlig synd mot Hans (ta´âlâ) Rättighet. Därför är det obligatoriskt att man har artighet i denna fråga.

Gren 4: Alla Allâhs Namn tyder på Allâhs Essens, egenskapen det omfattar samt resulterade påverkan om det är överstigande

Tron på Namnen är inte fullbordat förrän allt detta bekräftas.

Exempel på ett ej överstigande Namn:

al-´Adhîm (den Väldige). Tron på detta kommer inte fullbordas förrän du tror och fastställer att det är ett av Allâhs Namn som tyder på Hans (ta´âlâ) Essens samt den egenskap det består av, nämligen ´Adhamah (Väldighet).

Exempel på ett överstigande Namn:

ar-Rahmân (den Nåderike). Tron på detta kommer inte fullbordas förrän du tror och fastställer att det är ett av Allâhs Namn som tyder på Hans (ta´âlâ) Essens, den egenskap det består av, nämligen Rahmah (Nåd), samt dess resulterade påverkan, nämligen att Han nåder den Han vill.

Regel 3: Angående Allâhs Egenskaper – även den består av grenar:

Gren 1: Samtliga Allâhs Egenskaper är upphöjda. De är fullkomlighetens och lovordens Egenskaper och har inga som helst brister:

Exempel:

Liv, Kunskap, Kraft, Hörsel, Syn, Vishet, Nåd, Höghet m fl. Allâh (ta´âlâ) sade:

"Allâh besitter den högsta beskrivning." (16:60)

Eftersom Herren är fullkomlig, måste likaså Hans Egenskaper vara det. Det är omöjligt beträffande Honom att egenskaperna är ofullkomliga, som t ex död, okunnighet, otillräcklighet, stumhet, dövhet och dylikt, eftersom Han (subhânah) kommer straffa de som beskriver Honom med ofullkomlighet. Likaså har Han förklarat Sig fri från de brister de beskriver Honom med.

Om Egenskapen däremot skulle vara fullkomlig från en synvinkel och ofullkomlig från en annan, är den inte orubbligt tillskriven till Allâh, men inte heller helt omöjlig för Honom. Istället måste man specificera; den är tillskriven Allâh då den är fullkomlig och tvärtom då den är ofullkomlig, som t ex smidning av planer, bedrägeri och dylikt. Denna Egenskap är fullkomlig om den är parallell mot något likt den. Detta beror på att den bevisar att Den som tillämpar den, inte är okapabel mot Sin motståndare. Likväl är den ofullkomlig i lägen utöver detta. Således bekräftas den åt Allâh i det första läget och tvärtom i det andra. Allâh (ta´âlâ) sade:

"De smider planer, men (även) Allâh sprider Sina planer och Allâh smider bättre planer än någon annan." (8:30)

"De smider planer, men även Jag smider planer." (86:15-16)

"Hycklarna tror sig lura bedra Allâh, men det är Han som bedrar dem." (4:142)

Om det då sägs till dig: "Beskrivs Allâh med plansmidning?" skall du varken säga: "Ja" eller: "Nej", utan "Han smider planer mot den som förtjänar det och Allâh vet bättre."

Grund 2: Allâhs Egenskaper är uppdelade i två delar: bekräftade och nekade:

De bekräftade är de Allâh har bekräftat åt Sig Själv, som t ex Livet, Kunskapen och Styrkan. Det är obligatoriskt att man bekräftar dem på ett sätt som passar Allâh, eftersom Han har bekräftat dem åt Sig Själv och Han är kunnigare om Sina Egenskaper.

De nekade är de Allâh har nekat Sig Själv, som t ex orättvisa. Det är obligatoriskt att man nekar dem Allâh, eftersom Han Själv har nekat dem. Däremot är det obligatoriskt att man tror på deras motsatser åt Allâh på det allra fullkomligaste sättet. Detta beror på att ett nekande inte kan vara fullkomligt förrän det består av bekräftelse.

Exempel:

"Din Herre skall inte låta någon tillfogas orättvisa." (18:49)

Det är alltså obligatoriskt att man nekar Allâh orättvisa, samtidigt som man bekräftar rättvisan åt Honom på det allra fullkomligaste sättet.

Gren 3: De bekräftade Egenskaperna är uppdelade i två delar: Essensbaserade (Dhâtiyyah) och handlingsbaserade (Fi´liyyah):

Essensbaserade: De upphör inte och Han är ständigt beskriven med dem, som t ex Hörseln och Synen.

Handlingsbaserade: Dessa beror på Hans Vilja. Han utför dem om Han vill och vice versa, som t ex Resningen över Tronen och Kommandet.

Kanske kan det förekomma en Egenskap som är både essensbaserad och handlingsbaserad genom två synvinklar, som t ex Talet. Från en synvinkel är denna Egenskap i grund och botten essensbaserad, eftersom Allâh är ständigt talande. Ur en annan synvinkeln är Talet en handlingsbaserad Egenskap, eftersom Talet är sammanbundet med Hans Vilja; Han talar med den Han vill, då Han vill.

Gren 4: Alla Allâhs Egenskaper får tre frågor ställda:

Fråga 1: Är de verkliga? Varför?

Fråga 2: Får man ifrågasätta dem? Varför?

Fråga 3: Liknar de skapelsernas egenskaper? Varför?

Svar 1: Ja, de är verkliga, eftersom grunden i Talet är verkligt. Därför skall man inte avvika från dem förutom med ett autentiskt bevis som förbjuder det.

Svar 2: Man får inte ifrågasätta dem. Allâh (ta´âlâ) sade:

"De kan inte nå Honom med kunskap." (20:110)

Inte heller klarar förståndet att få för sig Allâhs Egenskapers sätt.

Svar 3: De liknar inte skapelsernas egenskaper. Allâh (ta´âlâ) sade:

"Ingenting är som Han – Han som hör allt, ser allt." (42:11)

Allâh förtjänar fullkomlighet som inte har någon begränsning. Därför är det omöjligt att Han liknar en skapelse eftersom den är ofullkomlig.

[ tauhid ] [ aqidah ] [ manhaj ] [ fiqh ] [ sira ] [ systrar ]
w w w . d a r u l h a d i t h . c o m

As salam alaykom wa rahmatuAllahi wa barakato

UmmAicha

Från: Umm-Aicha Skickat: 2004-02-08 20:05


En introduktion till tron på Allâh’s Namn och Egenskaper
Från "Sharh-ul-’Aqîdat-il-Wâstiyyah" sid. 15-16.
Av shaykh Sâlih al-Fawzân (hafidhahullâh)

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) sade,


"Och från tron i Allâh är att man tror på det som Han har beskrivit Sig Själv med i Sin Bok och det som Hans sändebud Muhammad (salla Allâhu ’alayhi wa sallam) beskrev Honom med, utan Tahrîf eller Ta’tîl och utan Takyîf eller Tamthîl."

Kommentar:


Shaykh Sâlih al-Fawzân (hafidhahullâh) säger,


"Efter att författaren (Ibn Taymiyyah) kortfattat nämnde grunderna som är obligatoriska att ha tro på, nämner han dem på ett detaljerat sätt, och han börjar med den första grunden, vilket är tron på Allâh (subhânahu wa ta’âla). Så han nämner, att om man träder in i tron (på Allâh) så inkluderar det tron på Allâh’s Egenskaper (as-Sifât) som Han beskrev Sig Själv med i Sin Bok, eller De som beskrevs av Hans sändebud (salla Allâhu ’alayhi wa sallam) i hans Sunnah. Så vi bekräftar Dessa för Honom på samma sätt som De beskrivs i Boken och Sunnah med Deras terminologi och betydelser, utan Tahrîf i Deras terminologi eller Ta’tîl i Deras betydelser, och utan att göra Tashbîh med Dem med skapelsens egenskaper.




Tahrîf (förändring):


Det är förvridning och obenägenhet av någonting från dess egentliga betydelse. Det är sagt: ’Han förändrade det och det, så att han förvred det’. Det är av två olika typer:


Den första typen: Tahrîf i terminologi. Det är att ändra det ordet till ett annat från dess egentliga betydelse, antingen genom att lägga till ett ord, eller genom att ta bort ett, eller genom att stryka ut ett diakritiskt kännetecken som i de vilseleddafolkets uttal angående Allâh’s Uttal,


"Och din Herre kommer att komma."


De säger att detta betyder ’din Herres Befallning’. De lade alltså till ett ord. På samma sätt, deras uttal angående Allâh’s Uttal,


"Och din Herre talade direkt med Mûsâ."


Detta återbekräftar de till en annan term.


Detta är alltså hur de ändrar ett diakritiskt kännetecken.


Den andra typen: Tahrîf i dess betydelse. Det är att byta ut ett ord ur dess egentliga betydelse och dess verklighet och att därefter presentera ordet med ett annat ords betydelse. T ex uttalet, ’Sannerligen betyder Barmhärtighet att man vill ha belöning och Ilska betyder att man vill ha straff.’

Ta’tîl (upphäva): Det är att man nollställer ordet, d v s upphäva, och betydelsen här är att förneka Allâh’s (’azza wa jall) Egenskaper. Skillnaden mellan Tahrîf och Ta’tîl, är att Tahrîf förnekar den korrekta betydelsen utan att ändra det till en annan betydelse, likt en förvirrad gärning. Så den som utför Tahrîf, utför också Ta’tîl, men den som utför Ta’tîl behöver inte alltid utföra Tahrîf.

Takyîf (att fråga ’hur’): Det är att åtskilja Egenskapernas modalitet. Det är sagt ’Man kan bestämma modaliteten på något om dess modalitet är känd.’ Man beställer Egenskapernas modalitet genom att bestämma Deras ’hur’ och vilka förutsättningar De har. Detta är omöjligt för människan därför att det är en del av kunskapen som Allâh endast har bevarat åt Sig Själv. Så det finns alltså inget sätt att skaffa denna kunskapen p g a att De är från Hans innersta natur. På samma sätt som det är omöjligt för mänskligheten att känna till Han innersta natur, så kan de inte heller bestämma Egenskapernas modalitet. Så när Imâm Mâlik (rahimahullâh) frågades om,


"ar-Rahmân (den allbarmhärtige) reste (istawâ) sig över Tronen (al-Arsh)." (20:5).


’Hur reste Han Sig?’…så svarade han,


"Istawâ (resningen) är känd och dess modalitet är okänd. Tron på den (resningen) är obligatorisk och ifrågasätta den är bid’a."

Tamthîl (jämförelse/förliknelse): Det är att säga att Hans Egenskaper är som skapelsernas egenskaper, t ex att Allâh’s Hand är som våra händer och att Hans Hörsel är som vår hörsel och att Han Ögon är som våra ögon. Allâh (subhânahu wa ta’âla) säger,


"Det finns ingen lik Honom, den allhörande , den allseende."


Det kan alltså inte sägas om Hans Egenskaper att De är jämförbara med våra egenskaper, eller att de liknar våra egenskaper eller att De är som våra egenskaper. På samma sätt kan det inte heller sägas att Hans natur är som vår natur. Så en troende monoteist bekräftar alla Allâh’s Egenskaper med deras tydliga betydelse genom att lovprisa Allâh och Hans Storhet.

[ tauhid ] [ aqidah ] [ manhaj ] [ fiqh ] [ sira ] [ systrar ]
w w w . d a r u l h a d i t h . c o m

As salam alaykom wa rahmatuAllahi wa barkakato

UmmAicha

Från: Umm-Aicha Skickat: 2004-02-08 20:06


Den rätta tron på Allâh’s Namn och Egenskaper
Av Salafî Publications.Com
(Usûl-us-Sunnah av Imâm Ahmad bin Hanbal – Kapitel 3 sid. 114-118)



al-Awzâ´î (d. 157H) sade,


"Jag frågade az-Zuhrî och Mak-hûl om de verser som innehåller Egenskaperna och de sade, "Låt dem vara som dem är."" ("Sharh Usûl-il-I´tiqâd" (3/430) av al-Lâlikâ’î och "Dhammat-ut-Ta’wîl" sid. 18 av Ibn Qudâmah)


al-Walîd bin Muslim (d. 194H) sade,


"Jag frågade Mâlik, al-Awzâ´î, Layth bin Sa´d och Sufyân ath-Thawrî (rahimahumullâh) gällande de rapporteringar som hade med Egenskaperna att göra och de sade alla, "Låt dem vara som dem är utan att säga "Hur?"." ("ash-Sharî´ah" sid. 314 av al-Âjurî och "al-Asmâ’ was-Sifât" sid. 453 och "al-I´tiqâd" sid. 118 av al-Bayhaqî)


Imâm Ahmad (d. 241H) sade,


"Dessa hadîther skall låtas vara precis som dem är…Vi bekräftar dem och vi ger dem inga liknelser. Detta är vad ´ulamâ’ har enats på." ("Manâqib Imâm Ahmad" sid. 155-156 av Ibn-ul-Jawzî)


Nu´aym bin Hammâd (d. 228H) sade,


"Den som påstår att Allâh liknar Sin skapelse har gjort Kufr. Och den som förnekar det som Allâh har tillskrivit Sig Själv med har också gjort Kufr. Sannerligen finns det ingen Tashbîh [1] alls i det som Allâh har beskrivit Sig Själv med, eller det som Hans sändebud har beskrivit Honom med." ("al-´Uluww" #217 av Imâm adh-Dhahabî)


Imâm at-Tirmidhî (d. 279H) sade,


"Det har rapporterats från mer än en person från Ahl-ul-´Ilm om liknande hadîther, att det inte skall förekomma någon Tashbîh med Allâh’s Egenskaper och att vår Herre (tabârak wa ta´âlâ) stiger ner till den lägsta himlen varje natt. De säger, "Bekräfta dessa berättelser, tro på dem, förneka dem inte och ifrågasätt inte dem." Liknande har relaterats från Mâlik bin Anas, Sufyân ath-Thawrî, Ibn ´Uyaynah och ´Abdullâh bin al-Mubârak, som alla sade om sådana hadîther, "Låt dem vara som dem är utan att säga "Hur?"" Detta är Ahl-ul-´Ilm’s, från Ahl-us-Sunnah wal-Jamâ´ah, ord. Hursomhelst, Jahmiyyah motsätter sig dessa berättelser och säger, "Detta är Tashbîh!" Allâh (ta´âlâ) har nämnt på flera olika ställen i Sin Bok Handens (al-Yad), Hörselns (as-Sam´) och Synens (al-Basr) Egenskap, men Jahmiyyah gör Ta’wîl [2] med dessa verser och förklarar dem på ett annat sätt än Ahl-ul-´Ilm’s sätt. De (d v s Jahmiyyah) säger, "Allâh skapade inte Âdam med Sin Hand.", utan de säger att Hand betyder Allâh’s Kraft." (Sunan at-Tirmidhî (3/25))


al-Khattâbî (d. 388H) sade,


"Salaf’s madhhab gällande Egenskaperna är att man bekräftar dem precis som dem är enligt deras synliga och uppenbara betydelse (´alâ dhâhir), negera all sorts Tashbîh med dem och utan Takyîf [3]." ("al-Ghuniyah ´an Kalâm wa Ahlih" #137)


Imâm as-Sâbûnî (d. 499H) sade,


"Sannerligen bär Ashâb-ul-Hadîth [4] vittnesbörden om Allâh’s Tawhîd och om Hans sändebuds (sändebuds) profetkall. De känner sin Herre (´azza wa jall) genom Hans Egenskaper som Han har talat om i Sin Uppenbarelse, och genom det som Han har uppenbarat, eller bekräftat, genom Sitt sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). De tror inte på någon Tashbîh i Hans Egenskaper med Hans skapelsers egenskaper. De säger, "Sannerligen skapade Allâh Âdam med Sina Händer, precis som Han (subhânah) Själv sade,


"O Iblîs! Vad hindrade dig från att göra Sajdah till den som Jag skapade med Mina Händer?" (Sûrah Sa´d: 75)


Så de förvrider inte orden från deras sammanhang genom att säga att Yadayn (Allâh’s Två Händer) betyder Ni´matayn (ynnest) eller Quwwatayn (kraft) – vilket för övrigt är Mu´tazilah’s och Jahmiyyah’s förvridning, må Allâh förstöra dem. De ifrågasätter inte Egenskaperna och inte heller förliknar de dem med Hans skapelser. Allâh (ta´âlâ) skyddade Ahl-us-Sunnah från sådan förvridning, ifrågasättning och förlikning, och Han skänkte dem kunskap och förståelse." (´Aqîdat-us-Salaf wa Ashâb-ul-Hadîth wal-Â’immah #3)


Qâdhî Abû Ya´lâ (d. 458H) sade,


"Bevis för meningslösheten i Ta’wîl är att Sahâbah, och de som följde dem från Tâbi´în, förstod dem (d v s Egenskaperna) enligt deras synliga och uppenbara betydelse (´alâ dhâhir). De tillgrep inte Ta’wîl och inte heller vände de sig bort från den synliga och uppenbara betydelsen. Hade Ta’wîl varit tillåtet, hade de varit före oss i det…" (Ibtâl-ut-Ta’wîlât li-Akhbâr-is-Sifât (manuskript) sid. 21)


Ibn ´Abdil-Barr (d. 463H) sade,


"Ahl-us-Sunnah är överrens om att man skall bekräfta alla Allâh’s Egenskaper som är förknippade med Qur’ânen och Sunnah, att man tror på dem och förstår dem efter deras synliga och uppenbara betydelse, och inte symboliskt. Inte heller skall man ifrågasätta dem hur dem är. Hursomhelst, Jahmiyyah, Mu´tazilah och Khawârij förnekar dem och tror inte på dem efter deras synliga och uppenbara betydelse. De påstår att den som tror på dem har gjort sig skyldig till Tashbîh och att den som läser dem är Mushabbih (en som gör Tashbîh)." (at-Tamhîd (7/145))


Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (d. 728H) sade,


"Från Îmân i Allâh är att man tror på det som Han beskrev Sig Själv med och det som Hans sändebud Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) beskrev Honom med – utan förvridning och utan förnekan. Utan ifrågasättning och utan jämförelse…" (´Aqîdat-ul-Wastiyyah sid. 3)



--------------------------------------------------------------------------------

[1] Att man förliknar Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) med Hans skapelse. (fotnot av Maktabah Dâr-ul-Hadîth.Com)


[2] Betyder språkligt: tolkning/förklaring, men menas med "felaktig tolkning/förklaring" när man talar om Ahl-ul-Bid´ah’s Ta’wîl med Allâh’s Namn och Egenskaper. (ibid.)


[3] Att ifrågasätta Allâh’s Namn och Egenskaper med att säga t ex, "Hur kan det och det vara så…?". (ibid.)


[4] De lärda i Hadîth som håller sig Qur’ânen och Sunnah. (ibid.)

[ tauhid ] [ aqidah ] [ manhaj ] [ fiqh ] [ sira ] [ systrar ]
w w w . d a r u l h a d i t h . c o m

As salam alaykom wa rahmatuAllahi wa barakato
UmmAicha