Umm_Amatillaah (Ursprungligt meddelande) Skickat: 2005-08-27 10:34
Bismillaah wal hamdulillaah was salaat was salaam 'ala rasoolillaah wa 'ala aalihi wa sahbihi wa atba'ahum bi ihsaani ilaa yawm ad-Deen, wa ba'd.
As salaamu 'alaykunna wa Rahmatullaahi wa Barakaatoh akhawati
Ta ett par minuter för att läsa denna läsvärda biografi. SubhanAllaah, sannerligen var han en Imaam utav god karaktär och gudsfruktan, rahimahullaah...
al-Imām ´Abdul-Azīz bin ´Abdillāh Bāz
www.binbaz.org.sa--------------------------------------------------------------------------------
Hans namn och anor:
Han var den ädle och exemplariska lärde, ´Abdul-Azīz bin ´Abdillāh bin ´Abdir-Rahmān bin Muhammad bin ´Abdillāh āli Bāz, må Allāhs barmhärtighet vara över honom. Bāz var en familj som hade djupa rötter i kunskap, affärer och jordbruk. Dem var kända för deras förtjänst och karaktär. Shaykh Sulaymān Hamdān, må Allāhs barmhärtighet vara över honom, sade i sin bok om de Hanbalī lärdas biografier: ”Dem härstammade från Madīnah, därefter flyttade en av deras förfäder till Dur´īyah.”
Hans födsel och barndom:
Han föddes i ar-Riyādh, huvudstaden av Najd den 12:e Dhul-Hijjah år 1330 H. och där tillbringade han sin barndom, tonårstid och hans första vuxna år.
Imām ibn Bāz föddes i en omgivning som fylldes av kunskap, eftersom ar-Riyādh på den tiden var full med lärda och folk av vägledningen. Det var även en plats med mycket säkerhet eftersom Kung ´Abdul-Azīz hade återerövrat den och etablerat rättvisa och Islāms lagar däri. Det var innan ar-Riyādh blev en plats med oändligt jäkt och instabilitet.
Imām ibn Bāz började med att lära sig Qur´ānen vilket var en tradition hos Salaf som brukade memorera och sätta sig in i Qur´ānen innan de fortsatte med andra ämnen. Han memorerade därav hela Qur´ānen utantill innan han nått puberteten. Han började därefter att studera med olika lärda i hans område.
Det är även viktigt att nämna hans mor, må Allāhs barmhärtighet vara över henne, som spelade en stor roll i hans väg mot kunskap, eftersom hon ständigt uppmanade och drev honom till att skaffa kunskap, vilket han nämnde i slutet av en av hans lektioner, ”Min resa med skribenterna”, där han berättade om olika föredömen i hans liv.
Imām ibn Bāz kunde se i första delen av sitt liv. Men på grund av Allāhs oändliga visdom, så ville Han att Imāmens syn skulle försämras på grund av en ögonsjukdom år 1346 H, vilket slutligen ledde till att han fullständigt tappade synen år 1350 H. då han var nästan 20 år gammal. Emellertid, hindrade det inte honom ihärdighet och flitighet i att söka kunskap, som han fortsatte att göra och utmärka sig i.
Anmärkningsvärt, blev förlusten av synen något som blev nyttigt för Imām ibn Bāz, för att han kunde nå många fördelar genom det, vi skall nämna fyra av dem som exempel och inte för att begränsa till just dem:
1. Belöningen hos Allāh: Imām al-Bukhārī rapporterade i sin Sahīh en hadīth Qudsī, där Allāh säger: Om min tjänare blir prövad med sina två kära (ögon), ersätter Jag honom med Paradiset.” Sahīh al-Bukhārī: nummer 5653.
2. Stark memorering: Imām Ibn Bāz var den störtste på att memorisera i vår era när det gäller kunskap om hadīth. Om du frågade honom om en hadīth som fanns i ”Samlingen för de sex hadīth böckerna” eller andra samlingar som Imām Ahmads Musnad, så fann man att han att han hade kunskap om hadīthens berättarkedja, text, de lärda som talat om den, dess berättare (i kedjan) och dess förklaring.
3. Brist på intresse av den här världens glans: Imām Ibn Bāz höll sig ifrån att jaga efter njutningarna av det världsliga livet genom att leva avhållsamt och ödmjukt.
4. Hög beslutsamhet: Genom att förlora synen, blev Imām Ibn Bāz bara mer beslutsam och strävande efter att söka och samla kunskap, till den punkten att han blev en av de äldre lärda, som är känd över hela världen. Allāh ersatte sannerligen ljuset i hans ögon med ljus i hans hjärta, kärlek för kunskap och följande av Profetens sunnah.
Hans lärare:
Efter att ha memorerat Qur´ānen, började Imām Ibn Bāz, må Allāhs barmhärtighet vara över honom studera de andra Islāmiska lärorna under många lärda i ar-Riyādh, bland dem mest framstående är:
1. Shaykh Muhammad bin ´Abdil-Latīf āli Shaykh, sonsonen till Imām Muhammad bin ´Abdil-Wahhābs sonson.
2. Shaykh Sālih bin ´Abdil-Azīz āli Shaykh, sonsonen till Imām Muhammad bin ´Abdil-Wahhābs sonson och huvuddomaren i ar-Riyādh.
3. Shaykh Sa´ad bin Hamad al-´Atīq, ar-Riyādhs domare.
4. Shaykh Hamad bin Fāris, vicekansler för ar-Riyādhs klenod.
5. Shaykh Sa´ad Waqqās al-Bukhārī, bland dem äldre lärda i Makkah som han studerade Tajwīds läror från år 1355 H.
6. Shaykh Muhammad bin Ibrāhīm āli Shaykh, den förre huvudmuftin i Kungadömet Saudi Arabien. Han närvarade vid hans studiecirklar i ungefär 10 år, och lärde sig alla Islāms läror av honom, från år 1347 H. till 1357 H, då hans lärare nominerade honom till att bli en domare, må Allāhs barmhärtighet vara över dem alla.
Hans pedagogiska liv:
När Imām Ibn Bāz blev utvald till att vara domare för Kharj distriktet, accepterade han det ovilligt eftersom han inte hade någon kärlek för befattningar. Men på han accepterade det på grund av hans lärare Shaykh Muhammad ibn Ibrāhīm āli Shaykh uppmuntringar, och på beordring av Kung ´Abdul-Azīz att han skulle ta den befattningen. Han begav sig då till ad-Dalam, huvudstaden i Kharj distriktet på den tiden, och folket hälsade honom varmt. Precis efter att bilen hade transporterat honom dit, gick han upp till den centrala moskén och bad två rak´at, i enlighet med Sunnahn. Han vilade därefter i Amiren för ad-Dalams, Nāsir bin Sulaymān al-Huqbānīs, må Allāhs barmhärtighet vara över honom, närvaro. Därefter samlades folket kring honom och han gav dem en grundlig förmaning. Bland de saker han berättade för dem var att han inte hade någon önskan om att bli domare för deras distrikt men att han var beordrad och han måste lyda ledaren.
Direkt efter att han hade börjat sin nya befattning, såg Allāh till att mycket gott spreds genom hans händer och han dömde bland människorna med rättvisa och godhet. Han tjänstgjorde på den befattningen i lite över 14 år. Under den tiden blev Kharj distriktet en plats för godhet och upprätthet. Imām Ibn Bāz brukade tillskriva den framgången till folkets goda hjärtan och deras höga aktning för nytta och rättvisa. Eftersom domstolen var i ad-Dalam bodde han där i domarresidensen som gavs till honom av Imām ´Abdullāh bin Faysal bin Turkī.
Imām Ibn Bāz var välkänd i den muslimska världen för hans religiösa utslag (fatāwā) och hans nyttiga böcker. Han brukade vara ordförande för kommittéer och utbildningsseminarium i Saudiarabien, och ge olika lektioner via telefon till muslimer utanför kungadömet. Han brukade även svara på frågor via radio under de välsignade tiderna av Hajj och Ramadān. Och hans ord brukade dyka upp i muslimska tidningar, magasin och artiklar över hela världen.
Hans böcker och avhandlingar:
Även fast Imāmen hade lite tid på grund av hans plikter och hans roll i da´wah och utlärande, så skrev han böcker och avhandlingar som handlade om viktiga ämnen, som muslimerna måste ha kunskap om. Bland de mest kända är:
1. Obligationen att följa Sunnahn
2. Den ideologiska attacken
3. Imām Muhammad ibn ´Abdul-Wahhābs liv och kall
4. Tre avhandlingar om bönen
5. Den korrekta trosuppfattningen och det som motsätter sig den
6. Viktiga lektioner för den muslimska ummahn
7. Kritik mot arabisk nationalism
8. Farorna med Tabarruj
9. Två essäer om fasta och zakāt
10. Bestämmelsen gällande bilder
11. Bestämmelsen gällande att fira Profetens födelsedag
12. En varning mot innovationer
Och det finns många andra böcker, som inte har tryckts ännu på Imāmens offeciella hemsida
www.binbaz.org.sa. Det är i tillägg till de många fatāwā (religiösa utlåtanden) som har samlats, utarbetat och publicerade, vars vidd sträcker sig över flera volymer.
Hans pedagogiska och religiösa positioner:
1. Han jobbade som domare i Kharj distriktet i Saudiarabien under 14 års tid mellan 1357 H. till 1371 H.
2. Han lärde ut på ar-Riyādhs utbildningsinstitut år 1372 H och Sharī´ah fakulteten efter hans dess början år 1373 H, som täckte ämnena fiqh, tauhīd och hadīth. Han stannade kvar på den befattningen som lärare i 9 år tills 1380 H.
3. År 1381 H, blev han utnämnd till vicerektor på det Islāmiska Universitet i Madīnah, där han jobbade tills år 1390 H.
4. Han blev utnämnd till rektor på det Islāmiska Universitet i Madīnah år 1390 H, efter att dess förre rektor Shaykh Muhammad ibn Ibrāhīm āli Shaykh dog under Ramadān år 1389 H. Han fortsatte att ha den befattningen fram tills år 1395 H.
5. Den 10/14/1395 H, beordrade kungen Imām Ibn Bāz till att bli ordförande för Styrelsen för Islāmisk forskning, utslag, Da´wah och vägledning. Han fortsatte att ha den positionen fram tills 1414 H.
6. Den 1/20/1414 H, utnämnde kungen Imām Ibn Bāz till huvudmufti för Saudiarabiens kungadöme. Han fortsatte att hålla den befattningen samt befattningen som ordförande för de äldre lärda och ordföranden för Kommittén för Islāmisk forskning och fatwā.
Han höll även följande befattningar:
1.Ordförande för Den permanenta kommittén för Islāmisk forskning och fatwā,
2. President och medlem för den grundande kommittén för den Muslimska världsförbundet,
3. President för den högre Världsförbundets råd,
4. President för det högsta rådet för världens moskéer,
5.President för Islāmiska fiqh församlingen i Makkah, som är underställd till det Muslimska världsförbundet.
6.Medlem av det högre rådet för det Islāmiska universitet i Madīnah,
7.Medlem av det högsta rådet för kommittén för Islāmisk mission.
Hans studenter:
Imām Ibn Bāz, må Allāhs barmhärtighet vara över honom, hade många studenter som brukade gå på hans lektioner och studiecirklar. De mest kända och utmärkande av dem var:
1. Muhammad ibn Sālih al-´Utaymīn, före detta medlem för rådet av de äldre lärda, må Allāhs barmhärtighet vara över honom,
2. ´Abdullāh ibn Hasan al-Qu´ūd, nuvarande medlem i Den permanenta kommittén för Islāmisk forskning och fatawā och rådet för de äldre lärda,
3. ´Abdullāh ibn ´Abdir-Rahmān al-Ghudayyān, nuvarande medlem för Den permanenta kommittén för Islāmisk forskning och fatawā och rådet för de äldre lärda,
4. ´Abdul-Muhsin al-´Abbād, före detta rektor och vicerektor på det Islāmiska universitet i Madīnah.
5. Sālih ibn Fawsān al-Fawsān, nuvarande medlem i Den permanenta kommittén för Islāmisk forskning och fatawā och rådet för de äldre lärda,
6. Rabī´ ibn Hādī al-Madkhalī,
7. ´Abdul-´Azīz ibn ´Abdillāh ar-Rājihī
Hans fysiska attribut och uppträdande:
Shaykhen, må Allāhs barmhärtighet vara över honom, var medelstor, och varken lång eller kort. Han hade ett runt ansikte och hade en gyllenbrun färg. Han hade en kurvig näsa och kort skägg på kinderna och tjockt skägg under hakan. Hans skägg brukade vara svart, men när gråa hårstrån började komma så färgade han det med henna. Sannerligen, liknade hans utseende många lärda innan honom.
Han hade ett vackert utseende. Han brukade alltid försöka använda vita kläder, och brukade älska vida kläder, och thaubs som nådde till halva smalbenen.
Hans ödmjukhet och fromhet:
Imāmen kände till sitt eget värde och det ledde honom till att vara ödmjuk inför Allāh. Han brukade behandla folket på ett vänligt sätt, med snällhet och barmhärtighet. Han brukade inte överträda eller visa arrogans mot någon. Han brukade inte ge ett falskt intryck om storhet och han brukade inte heller lämna umgänget med fattiga eller behövande, eller hålla sig tillbaka från att gå eller umgås med dem. Han brukade heller inte vände sig iväg från att lyssna på råd från dem som var under honom.
Det som också visade på hans ödmjukhet var att han brukade besvara inbjudan av hans studenter och nära vänner för att komma till deras bröllopsfester. Han brukade också komma tidigare och be en av bröderna att recitera ayāt från Qur´ānen, som han sedan satt och förklara för dem närvarande.
Hans död:
Imām Ibn Bāz gick bort torsdagen den 27:e Muharram, 1420 H (5/13/1999) på grund av hjärtfel. Han var då 89 år gammal. Miljontals människor runtomkring det Saudiarabiska kungadömet samlades för att bevittna begravningsbönen och han begravdes i ´Adl begravningsplatsen i Makkah. Muslimerna runtomkring världen sörjde hans bortgång, och det var bara ett fåtal månader efter som den muslimska världen förlorade en annan stor lärd, Imām al-Albānī, må Allāhs barmhärtighet vara över dem båda.
(C) Stockholm Salaficenter 2004 - 2005
www.salafi.se Was salaamu 'alaykunna wa Rahmatullaahi wa Barakaatoh
Umm Amatullaah