al-Imām Muhammad ibn ´Abdul-Wahhāb

Umm_Amatillaah (Ursprungligt meddelande) Skickat: 2005-08-27 10:35
Bismillaah wal hamdulillaah was salaat was salaam 'ala khaatim al mursaleen, wa ba'd.

al-Imām Muhammad ibn ´Abdul-Wahhāb
al-Imām ´Abdul-Azīz ibn ´Abdullāh ibn Bāz
al-Imām Muhammad ibn ´Abdul-Wahhāb – Han liv och mission

--------------------------------------------------------------------------------




al-Imām Muhammad ibn ’Abdul-Wahhāb var en stor man, en utmärkt reformerare och en ivrig predikare, som dök upp i den arabiska halvön i det 12:e århundradet efter hijrah. Han utbildades av sin fader i hans hemland, ’Uyaynah, en by som ligger vid Yamama i Najd, nordväst om ar-Riyādh. Han lärde sig att läsa Qur’ānen vid en väldigt ung ålder och ansträngde sig i studier och avancerad undervisning av hans far, Shaykh ’Abdul-Wahhāb ibn Sulaymān, som var en stor jurist och domaren i ’Uyaynah.

När han nådde puberteten, reste shaykhen till Makkah och därefter till al-Madīnah för att lära sig av dem lärda där. Därefter begav han sig till ´Irāq (Basrah) för att söka kunskap. Det var i ´Irāq han började sitt kall. Han kallade folket till tauhīd och profetens sunnah. Han sade att det var en plikt för varje muslim att följa hans eller hennes religion (Islām) strikt i enlighet med Qur´ānen och Sunnahn. Han engagerade sig i debatter och diskussioner med lärda och blev därigenom känd. Emellertid, talade några karaktärslösa lärda emot honom och han fick utstå prövningar och förföljelse från dem. Han lämnande då Basrah och begav sig till az-Zubayr, därefter till al-Ahsa, och slutligen till Huraymela, där han också fick genomgå mycket prövningar av de ondskefulla eftersom han påbjöd det goda och förbjöd det onda och övertalade ledarna att straffa de kriminella hårt. Vissa försökte då döda honom, men Allāh räddade honom. Därefter flyttade han till ´Uyaynah, som styrdes av prins ´Uthmān ibn Muhammad ibn Muammar, som välkomnade shaykhen med gästvänlighet och lovade honom stöd och hjälp då han kallade folk till Islām.

Folket i Najd levde då i ett tillstånd som inte kunde accepteras av någon troende. Polyteism hade blivit vidspritt, folket dyrkade gravar, träd, stenar, grottor och personer som de påstod vara awliyā (helgon). Magi och spådom hade även spridits. När shaykhen såg polyteismen som dominerade folket och att ingen visade sitt misstycke med det och var redo att kalla folket tillbaka till Allāh, bestämde han för att ensamt arbeta på det fältet. Han visste att ingenting kunde nås utan Jihād, tålamod och lidande.

Shaykhen fortsatte att kalla folket till Allāhs väg och att vägleda dem till fromhet, rättfärdighet och kärlek för Allāhs skull. Stegvis blev shaykhen känd i och runtomkring ´Uyaynah. Folket kom till ´Uyaynah för att möta honom från de kringliggande områdena och byarna. Han skrev även till flera lärda och bad om deras stöd och påminde dem om deras uppgift att hjälpa Allāhs religion och strida mot polyteism. Många lärda från Najd, Makkah och al-Madīnah accepterade hans förfrågan, medan andra inte höll med honom, ställde sig emot hans kall, fördömde honom och höll honom på avstånd.

Shaykhen och de som var med honom var emellan två sorters folk; en grupp bestod av folk som var okunniga, som inte visste någonting om Islām och följde avvikelser, innovationer, vidskeplighet osv. som de fann sina fäder följa. Qur´ānen säger om dem: ”Vi fann våra fäder följa en väg och religion och säkerligen skall vi följa deras väg.” Den andra gruppen, på andra sidan, tillskrevs till att ha kunskap men de svarade på ett negativt sätt till shaykhen på grund av deras avundsjuka och för att de skämdes och var rädda för att folket skulle ifrågasätta deras integritet, ”Varför var ni tysta och varnade oss inte från dessa onda saker för än ´Abdul-wahhāb kom?”

Men shaykhen fortsatte med tålamod och sökte efter Allāhs hjälp i alla saker. Han strävade hårt i att studera Qur´ānen och läsa nyttiga böcker. Han var väldigt skicklig att tolka Qur´ānen och härleda från den. Han jobbade även hårt med att studera profetens och hans följeslagares liv .

Shaykhen fortsatte att lära ut och föreläsa. Stegvis bemödade han sig att kroppsligt ta bort polyteismen då han märkte att hans kall till Islām inte hade någon effekt på någon. En dag sade shaykhen till härskaren, ”Låt oss förstöra byggnaden över Zayd ibn al-Khattabs grav. Den har byggts upp byggt på avvikelse och profeten har förbjudit att man bygger byggnader och moskéer på gravar. Vidare har den här gravbyggnaden förstört folkets tro med polyteism. Därför måste den förstöras.”

Prinsen gick med på det och mobiliserade en armé med 600 soldater och marscherade mot graven, och de leddes av shaykhen. När de kom fram till gravbyggnaden kom folket fram för att försvara den, men när de såg prinsen med hans armé så ändrade de sig. Därefter tog shaykhen till handling genom att förstöra och ta bort gravbyggnaden. Allāh tog bort den genom hans händer och alhamdulillāh, inget spår av den är kvar idag. På samma sätt var det andra gravbyggnader, grottor, träd med mera som förstördes och togs bort. Shaykhen fortsatte på det sättet sin mission genom ord och handling, och blev därigenom mycket känd. En dag kom det en kvinna till honom och erkände att hon begått äktenskapsbrott. Efter att det förstods att hon var vid sina sinnes fulla bruk, gift och inte erkände på grund av externt tvång, så gav han beordringen i enlighet med sunnahn att hon skulle stenas till döds som straff, eftersom han nu hade blivit domaren i ´Uyaynah.

Samtidigt fruktade al-Ahsa prinsen (och andra omliggande byar) shaykhens position, eftersom de brukade göra dåliga saker som rån, mord osv. Han skrev till prins ´Uthmān och hotade honom och begärde att han skulle döda shaykhen. Prinsen gick till shaykhen och sade, ”Nomadprinsen har sänt ett meddelande till mig att göra si och så. Vi vill aldrig döda dig, men vi är rädda för prinsen och vi har inte någon chans att strida mot honom. Så om du vill så får du ge dig av.” Shaykhen sade, ”Jag kallar bara folket till Islām och fullbordandet av vittnesmålet om tro att ingen gud dyrkas i sanning förutom Allāh och Muhammad är Allāhs sändebud. Vem än som håller fast vid Islām sanningsenligt, då kommer Allāh hjälpa honom och göra honom till ledaren i fiendens länder. Och om du uthärdar och är rättfärdig och accepterar den här religionen, var då glad att Allāh kommer att hjälpa dig och beskydda dig från nomadprinsen och andra. Allāh kommer även att ge dig makt över hans land och dess invånare.” Men ´Uthmān sade, ”O Shaykh! Men vi kan inte strida mot honom och vi kan inte heller stå emot hans förtryck.” Shaykhen behövde av den anledningen lämna ´Uyayna till Dareyya till fots eftersom ´Uthmān inte ens kunde bistå honom med transportmedel.

När han nådde Dariyya stannade shaykhen i ett hus hos en man med en av de bästa karaktärerna i Dariyya, men han fruktade prinsen i Dariyya, Muhammad ibn Su´ūd. Shaykhen sade till honom. ”Var glad och hoppas på det bästa. Det ända jag gör är att kalla folket till Allāhs religion, och Han kommer utan tvekan låta den segra.”

Nyheterna om shaykhens ankomst till Dariyya nådde Muhammad ibn Su´ūd. Det har sagts att det var hans fru som berättade för honom om shaykhen. Hon var en vänlig och from kvinna och hon sade till sin man, ”Det här är en stor lycka som har sänts av Allāh. En man som kallar folket till Islām, kallar till Qur´ānen och profetens sunnah. Vilken lycka! Skynda dig till honom och hjälp honom. Motstå honom aldrig och stoppa honom inte.” Muhammad ibn Su´ūd accepterade hennes råd och gick till shaykhen och gjorde ett kontrakt med shaykhen att han inte skulle lämna landet.

Shaykhen bosatte sig då i Dariyya. Folket började komma till honom för att lära sig från flera olika platser – från ´Uyaynah, ´Irāq, Manfūha, ar-Riyādh och andra närliggande platser. Respekterad, älskad och stödd av folket började shaykhen arrangera lektioner inom olika ämnen; ´aqīdah, Qur´ān, tafsīr, fiqh och dess principer, hadīth och dess terminologi och andra ämnen. Han arrangerade lektioner för allmänheten och för utvalda personer. På det viset fortsatte han sin mission och utlärande i Dariyya. Genom hans korrespondens med lärda och ledare och hans strävan för Allāhs sak så blev shaykhen känd. Hans mission fortsatte och spridde sig över hela den Islāmiska världen och andra länder.

Det är känt att all framgång leder till att folk blir avundsjuka, likt varje förmanare har sina fiender. Allāh, den Upphöjde säger,


”Så har vi också låtit varje profet mötas av fiendskap från de onda krafterna bland människor och jinner, som viskar fagra ord i varandras öron för att förvirra och vilseleda. Hade det varit din Herres vilja skulle de inte ha gjort detta; låt dem därför hållas med sina påfund!”
[Sūrah al-An´ām 6]

När shaykhen blev känd för sitt utlärande, och hans författande blev mycket populärt bland folket, då steg det fram många avundsjuka grupper som hans motståndare. En grupp bestod av karaktärslösa lärda som såg sanningen som falskhet och falskhet som sanning, och trodde att byggandet av gravbyggnader och att be till de begravda har någonting med Islām att göra. Den andra gruppen bestod av dem som hade kunskap men var okunniga om shaykhens mission. De trodde helt enkelt på vad folk sade borta från shaykhen. Den tredje gruppen som motsatte sig shaykhen bestod av folk som fruktade att bli av med sina positioner och befattningar. De visade ödmjukhet för att anhängarna till den Islāmiska da´wahn inte nådde dem och tog bort deras befattningar och ta över deras länder.

Vissa motsatte sig honom därav i religionens namn, och andra motsatte sig honom i politikens namn, trots att de gömde sig under täckmantel av kunskap och religion och utnyttjade fiendskapen hos dem lärda som hatade honom och anklagade honom för avvikelse. Ibland sade hans motståndare att han tillhörde al-Khawārij, vissa motsatte sig honom bara på brist av deras kunskap osv. På det viset började strider utbryta mellan dem med ord genom debatter och argument. Han skrev till dem och de svarade till honom, och han brukade tillbakavisa dem, på det viset anhopades många frågor och svar som samlades i flera volymer. Och alhamdulillāh de flesta av dem har tryckts. Därefter vände sig shaykhen till Jihād år 1158 H och skrev till folket att de skulle börja göra Jihād och ta bort polyteism, som existerade i deras länder.

Shaykhen strävade på det sättet i hans utlärande och Jihād i 50 år, från 1158 H tills han dog 1206 H. Han tog till alla metoder för sin mission – Jihād, förmanande, motstånd, debatter och argument tills folket lydde och förstörde gravbyggnaderna och moskéerna som byggts på gravar och de enades att styra i enlighet med den Islāmiska lagen, och de avsade sig alla regler och lagar som deras fäder och förfäder applicerat. Efter shaykhens död, fortsatte hans söner, barnbarn och anhängare av hans mission att sträva för Allāhs sak.


(C) Stockholm Salaficenter 2004 - 2005
www.salafi.se