Fastställandet av Iman (tron) och svar mot Ash'ariyyah

Från: Umm-Aicha (Ursprungligt meddelande) Skickat: 2004-04-02 20:32





Fastställandet av Îmân (tron) och svar mot Ash´ariyyah


Av Imâm Abûl-Qâsim al-Asbahânî (rahimahullâh)
(Ur "Sayhatu Nadhîr" av Shaykh ´Alî al-Halabî)




Imâm Abûl-Qâsim al-Asbahânî sade när han förklarade Ahl-us-Sunnah's trosläror gällande Îmân (tron),


"Îmân i Sharî´ah's mening är en term som betecknar alla de goda gärningar, både inre och yttre. Ash´ariyyah säger att Îmân är bekräftelse (tasdîq) och att gärningar är resultat till det, men att det inte är Îmân i sig. Nyttan i denna skillnaden, är att den som är tom på gärningar och begår förbjudna gärningar, inte kommer bli kallad för "Mu'min (troende)" och det kommer sägas att han har brister i tron på grund av att han utebliver delar från den. Men enligt dessas (Ash´ariyyah's) åsikt, så kan termen "Mu'min" tillskrivas honom i fullständig term därför att Îmân (enligt dem) endast är bekräftelse, något som denna personen uppfyller. Vårt bevis till detta är Hans Ord,


"Sannerligen är de troende de vems hjärtan darrar när Allâh nämns…" (Sûrat-ul-Anfâl: 2)


fram till Hans Ord,


"…de är de sanna troende." (Sûrat-ul-Anfâl: 4)


Så Han beskriver dem med sann och korrekt Îmân på grund av deras närvarande gärningar. Och Han (ta´âlâ) sade,


"Och aldrig skulle Allâh orsakat er Îmân vara förgäves." (Sûrat-ul-Baqarah: 143)


Det vill säga: er bön. Så Han fastställde termen "Îmân" åt bönen, trots att det är en gärning. Vad som också bevisar detta är det som har rapporterats av Abû Hurayrah (radhiyâ Allâhu ´anh) att han berättade att Allâh's sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade,


"Îmân består av sjuttio och ett fåtal till nivåer." Och i en annan rapportering,


"…sextio och ett fåtal till nivåer: den högsta av dem är uttalet "Det finns ingen gud förutom Allâh" och den lägsta av dem är att man tar bort något skadligt från vägen. Och skygghet är från Îmân."


Den som tvingas in i Îmân kommer att få sin inträdelse i den vara korrekt och acceptabel, därför om Îmân var något unikt endast för hjärtat, hade hans ingång i Îmân inte varit korrekt på grund av det inte är möjligt med tvång. Den kan uppnås genom ytliga uttal och gärningar. På grund av att Îmân är det som utgör en Muslims religion, och religionen är en term som antyder gärningar som innehåller lydnad, så är på samma sätt Îmân som är hans egenskap. Och termen "fullkomlig i Îmân (tron)" kan inte tillskrivas till den som lämnar fastan, allmosegivandet och som utför oanständiga gärningar.


Îmân stiger och sjunker


Det är möjligt för Îmân att stiga och sjunka. Den stiger när man utför goda gärningar och den sjunker när man utför dåliga gärningar. Detta motsätter sig den som menar att Îmân endast består av hjärtats kunskap och dess bekräftelse och att dessa två är indikativ - och att det som är indikativt kan varken stiga eller sjunka. Det har rapporterats från Ibn ´Abbâs, Abû Hurayrah och Abûd-Dardâ' (radhiyâ Allâhu ´anhum) att de har sagt,


"Îmân stiger och sjunker."


Så när man försummar något från den och utför förbjudna gärningar, så har man försummat några gärningar från Îmân. På så sätt är det tillåtet att man beskriver Îmân att den stiger och sjunker.


Är Mukallifûn's Îmân jämlik?


Îmân hos änglarna, profeterna och de utöver dem, som t ex martyrerna och de rättfärdiga, är inte jämlik, utan de överträffar varandra i enlighet med deras nivå i att utföra goda gärningar. Detta motsätter sig den som menar att Îmân endast är hjärtans bekräftelse och att överlägsenheten sker endast i samband med kunskap och variationen i dess bevis. Vi har redan nämnt att goda gärningar är från Îmân. Det är också känt att människor överväldigar varandra i att utföra goda gärningar. Så några av dem höjer sig över andra och på så sätt är det nödvändigt att förträfflighet uppnås på grund av det (d v s att utföra goda gärningar).


Skillnaden mellan Islâm och Îmân


Îmân och Islâm är två olika termer som hänvisar till två olika betydelser. Islâm är termen som hänvisar till de två trosbekännelserna och hjärtats bekräftelse. Îmân är termen som betecknar alla goda gärningar. Detta motsätter sig den som menar att Islâm och Îmân är samma sak. Beviset till att det finns skillnad mellan dem två är Hans (ta´âlâ) Uttal,


"Sannerligen, de Muslimska männen (Muslimûn) och de Muslimska kvinnorna (Muslimât), de Troende männen (Mu'minûn) och de Troende kvinnorna (Mu'minât)…" (Sûrat-ul-Ahzâb: 36)


Så Han placerade Îmân efter Islâm, och något som är en och samma sak placeras inte direkt efter varandra. Härifrån är det känt att Îmân har en betydelse som sträcker sig utöver Islâm's betydelse. Beviset till detta är hadîthen från ´Umar bin al-Khattâb (radhiyâ Allâhu ´anh) och Jibrîl's befallning, "Underrätta mig om Islâm"…, därefter sade han, "Underrätta mig om Îmân". Detta är bevis till skiljaktigheten mellan dessa tvås betydelser. Även det som har rapporterats från ´Âmir bin Sa´d bin Abî Waqqâs, från Sa´d, från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) är bevis till detta. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade gett en sak till en grupp män förutom till en man från dem. Sa´d sade till honom, "Gav du dem men inte honom? Wallâhi! Jag anser honom vara Troende!" Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade då, "Eller en Muslim?" Så han skilde mellan Islâm och Îmân.


Och vi har redan nämnt att Îmân är en term som betecknar alla goda gärningar och att Islâm är en term som betecknar de två trosbekännelserna tillsammans med att de accepteras av hjärtat. På så sätt är det obligatoriskt att skilja på dem två.


Att inte anse sig själv ha fullkomlig Îmân


Det är ogillat att den som har Îmân säger, "Jag är en sann troende" eller, "Jag är en sann troende i Allâh's Ögon". Man skall istället säga, "Jag hoppas att jag är en troende" eller, "Jag är en troende, in shâ' Allâh" eller, "Jag tror på Allâh, Hans änglar, Hans böcker och Hans sändebud". Och ingen av dessa betyder att man har tvivel i sin Îmân, utan det betyder att man är inte säker om man har fullbordat varenda sak som man har blivit beordrad till och avstått från varenda sak som man har blivit förbjuden från. Detta motsätter sig den som menar att en person som vet att han själv är troende, får säga för sig själv, "Jag är en sann troende". Och beviset till att det är omöjligt att påstå detta absoluta påstående och att istället göra undantag, är Salaf's Ijmâ' (enighet).


Det sades till Ibn Mas´ûd (radhiyâ Allâhu ´anh),


"Denna person påstår att han är en troende." Han svarade, "Fråga honom om han är i Paradiset eller i Helvetet." Så de frågade honom och han sade, "Allâh vet bättre." Då sade ´Abdullâh (bin Mas´ûd) till honom, "Om du ändå hade anförtrott dig i de världsliga frågorna på samma sätt som du har anförtrott dig i frågorna som berör det Kommande Livet."


Och på samma sätt som Îmân är att man utför goda gärningar och undviker förbjudna gärningar, så kan inte en person vara säker på att han har fullbordat allt som är obligatoriskt och undvikit allt som är förbjudet. Därför är det inte möjligt för honom att veta om han är en troende som förtjänar belöning."

[ tauhid ] [ aqidah ] [ manhaj ] [ fiqh ] [ sira ] [ systrar ]
w w w . d a r u l h a d i t h . c o m



As salam alaykom wa rahmatuAllahi wa barakato

UmmAicha