Umm-Aicha (Ursprungligt meddelande) Skickat: 2005-03-31 17:55
Imām Muqbil: Tauhīd och sunnans ljus i Yemen
www.salafipublications.com--------------------------------------------------------------------------------
Hans Liv
Imāmen, Shaykh-ul-Islām, al-´Allāmah, al-Muhaddith, abū ´Abdur-Rahmān Muqbil ibn Hādi al-Wādi´ī föddes och växte upp i en omgivning som präglades av Zaidism (en form av Shi´ism) - som kännetecknades av tasawwuf och andra former av innovation.
Likt hans föregångare i Yemen - som Muhammad ibn Ibrāhīm al-Wazir, Salih ibn Mahdi al-Muqbilī, Muhammad ibn Isma´īl al-Amir, Muhammad ibn ´Alī ash-Shawkānī - övergav han denna zaidistiska madhhab. Orsaken bakom detta övergivande och hans påföljande närhet till sunnan var, som Imām Muqbil själv förklarar var: '...därför att dessa människor studerade och kunde därav identifiera att det som fanns i denna Madhhab (Zaidism) var långt från det som fanns i Allāhs Bok och Hans Profets sunnah'.1
Shaykh Muqbil, likt sina ädla föregångare, studerade sunnan och hans kärlek för den växte, samtidigt som hans avsky för denna zaidiska madhhab växte ytterligare. Varför? Som han sade: '...eftersom den är stulen från Mu´tazilahs madhhab i aqīdah... och även från Rāfidahs (extrem shī´a) madhhab.' Hans insikt om förbudet mot blint följande ledde honom till sunnan. Under en period av hans liv kom han ifrån studerandet, men bara för att sedan återvända till det med Allāhs Tillåtelse. Shaykhen studerade under och drog nytta av sådana som al-Imām al-Albānī och al-Imām ibn Bāz under sin tid på det Islāmiska Universitetet i Medina.
I Yemen hade tasawwuf och shi'ism varit dominerande i över 1100 år. I denna omgiving inledde shaykhen sin da´wah. Precis som sina ädla föregångare i Yemen möttes han av fientlighet och skada i början av sin da´wah. Detta i synnerhet då man lade märke till att shaykh Muqbil och de med honom, gjorde salāh i enlighet med sunnan och att de vände sig bort från nyinförda och innoverade bruk samt de former av shirk som var vanliga och utbredda i Yemen. Shaykhen började undervisa Qur'ānen och sunnan, och han började predika det som nämndes i sunnan beträffande kärlek till Profeten och förtjänsten i att sända pris över honom samt kärleken för Ahl-ul-Bayt (profetens familj) - detta eftersom han och de som han var med anklagades av folket för att aldrig ha älskat Budbäraren .
Då en av shaykhens gamla bekanta från Medina, Murshid al-Kabudi, försökte besöka honom dödades han av kommunister - må Allāh förgöra dem. Men efter denna händelse började andra besöka shaykhen, både från Yemen och andra länder som t ex Sudan, Egypten, Belgien samt andra.
Efter detta förvandlandes Damāj - shaykhens levnadsort - till en samlingsplats för studenter som strävade efter den Islāmiska Kunskapen, och studerandet etablerades i Damāj. Till följd av detta försvann mycket av Zaidismen och shi'ismen från Damāj och folket i området började ansluta sig till och älska shaykens kall. Med årens gång växte flera starka studenter fram, som senare skulle bära tauhīds och sunnans ljus till andra delar av Yemen.
Idag finns det ungefär fjorton eller fler liknande sådana center för kunskap utspridda i Yemen. T.ex det hos shaykh Muhammad bin ´Abdul-Wahhāb i Hadaydah, eller hos shaykh Abul-Hasan al-Ma´ribī i Ma´rib, eller hos shaykh Muhammad bin ´Abdullāh al-Imām i Mi´bar bland många andra. Alla dessa center varierar i storlek och i antal studenter; studenter som tagit sig dit från världens alla hörn för att ta del av denna kunskap. Sunnan har spridit sig i Yemen, där shaykhen var mäkta populär. När han reste till olika delar av Yemen möttes han av stora massor och stammarna brukade avlossa skot och ibland tom artillerield i luften i deras gläjde över shaykhens ankomst. Moskéerna var inte tillräckligt stora för att hålla massorna då han höll tal till den graden att hans tal/sittningar flyttades till platsen för ´īdbönen och om det nu var så att talet hölls i moskéen fanns det folk som satt på taket och på gatorna omkring moskén.
Denna kärlek som folket hade för honom ledde till att många i Yemen vägleddes till sunnan. En av hans studenter berättar:
” ...Sanningen är att shaykhens sjukdom väckte många av oss i Yemen, för då regeringstjänstemännen, sjukhuspersonalen och patienterna såg det stora antalet besökare påverkades de av detta och kom till sunnan. Även på flygplatsen, då det togs färväl av shaykhen samt vid hans ankomst, brukade resenrerna - vid synen av de stora folkmassorna - fråga: 'Vem är denna man?' och blev berörda och påverkade då det berättades för dem. Och Allāh har Fullkomlig Visdom i Sin skaplese...”
Shaykh Muqbil bidrog till otroligt mycket inom hadīthvetenskapen, och författade många litterära verk i ämnet, några av vilka är svåra att få tag på, och vilka i hög grad är ämnade för specialister inom området. Tilläggsvis skall nämnas att shaykh Muqbil kändes igen på hans underkuvande och förnedrande av fördomsfulla individer både i och utanför Yemen, liksom hans krig mot innovatörer och kommunister. Han var känd som modig och rakryggad; en som alltid sade sanningen, en som inte fruktande klander från någon, avvisande alla som opponerade sig mot sunnan, förringande och ringaktande dem som motsatte sig den, alltid med målet att låta Allāhs Ord komma före någon annans...
Denna ädla shaykhs ansträngningar resulterade i att mycket av den shirk och bid´ah som förekom i Yemen sakta men säkert upplöstes för att istället ersättas med Allāhs Bok och Profetens sunnah, med as-salafs förståelse. Folk började så småningom att älska denna da´wah, och frukterna har vi sett inte bara i Yemen utan över hela världen, i och med att många av hans studenter inskaffat sig kunskap och sedan rest tillbaka till sina hemländer för att där förmedla den vidare till sina bröder och systrar.
Hans Död
På lördagen den 21:a juli 2001, mellan maghrib- och ´ishā'-bönen, och efter en längre tids allvarlig sjukdom, avled shaykhen efter att ha legat i koma i två dagar på ett sjukhus i Jeddah, Saudiarabien. Ända fram till dess att han föll i koma var shaykhen mycket mån om att sprida kunskap och undervisa. De som besökte honom på sjukhuset i Bonn, Tyskland - där han behandlades för sin sjukdom - fem dagar innan hans död beskrev hur shaykhen alltid var i full gång med att fråga besökarna om hadīther, dess kedjor, dess nedteckare, dess grad, samt grammatikfrågor. Kort därefter började shaykhen förlora medvetandet gång på gång, och varje gång han återfick medvetandet var det första han nämnde att han måste ha wudū för att kunna göra salāh... sedan föll han i en koma som skulle vara i fyra dagar och som han aldrig kom ur.
En av shaykhens studenter som var närvarande vid sjukhuset i Jeddah beskrev stunden då shaykhen lämnade detta jordsliga liv och hans begravning:
”...jag stod till höger om hans huvuvd när den stunden som Allāh hade bestämt för honom var framme. Helt plötsligt log han ett sådant leende som fyllde hela hans ansikte, hans ögon öppnades och han tittade mot himlen - till den graden att de som stog vid hans fötter trodde att han skrattade och att han hade kommit ur koman och var på väg att tala med oss - men jag visste att detta var hans sista stund. Efter detta lämnade hans själ kroppen - medan några sade att han var död och andra sade annat. Shaykhens kropp blev kall mellan oss och hans själ lämnade hans kropp - oss tillsynes - som vatten ur en kanna, sedan lyste hela hans ansikte upp innan vi täckte honom. Detta är – in shā' Allāh – ett tecken på husun-ul-Khātimah (ett gott slut) för shaykhen och det hela är från Allāhs förtjänst enbart.
Detta var efter solnedgången, mellan maghrib och ´Ishā' den 1:a Jamadah al-Ūlā 1422 H. Han var 68 år gammal - må Allāh skänka honom av Sin Vida Barmhärtighet. Shaykhen hade önskat att begravas på al-Adl begravningsplatsen i Mecka - och så blev fallet. Salāt-ul-Janāzah bads för honom efter Fajrbönen vid Ka´bah. Trots att nyheten om hans bortgång inte blev känd förrän efter ´Ishā-bönen eller strax innan det hade folk från diverse orter samlats vid Ka´bah för att be över honom. Hans begravningståg var enormt respektingivande och de medverkande gick knappt att räkna och endast Allāh känner till deras antal. Det var så mycket folk att jag kunde inte närma mig graven förrän långt efteråt, och detta hör till de goda tecknen för en troende.
al-Imām Ahmad ibn Hanbal brukade säga:
'Säg till ahlul-Bid´ah (de vilseledda innovatörerna och deras följare) mellan oss och er står begravingsdagen.'
Denna stora samling människor kom till shaykhens begravning trots att vi inte var måna om att ringa runt, och trots att begravningen hölls så snart efter hans bortgång. Hur skulle det då ha varit om man hade väntat till dhuhr eller ´asr? Men sunnah, som shaykhen ägnade hela sitt liv åt föreskriver att den döde ska begravas hastigt. Att hålla den döde i ett kylskåp - utan giltig orsak - är en form av tortyr för den döde. Och sunnans verkställande och upprätthållande kommer innan allt annat. En betydlig mängd lärda och framstående studenter närvarande vid hans begravning.”
Må Allāh ge av Sin Barmhärtighet till denna unika och ädla Imām, vars förträfflighet och dygder inte kan räknas upp här, och som gjort så mycket i Islāms tjänst och som återupplivat sunnan i många av livets aspekter, många av vilka vi inte ens känner till. Må Allāh belöna honom med den högsta nivån i Paradiset, och förena honom med sina bröder som lämnade jordelivet före honom, bland denna tids Imāmer (al-Albānī, ibn Bāz, ibn ´Uthaymīn), och de innan dem.
Allāhumma āmīn.
Allāhumma ajirnā fī musibatinā wakhluf lanā khayran minhā
Inna lilLāhi wa inna ´ilayhi rāji´ūn
Wa sallAllāhu ´alā Muhammad wa ´alā ālihi wa sahbihi wa sallama taslīman kathīra
--------------------------------------------------------------------------------
1 Maqtal ash-Shaykh Jamīl-ur-Rahmān
(C) Stockholm Salaficenter 2004 Fokus
Dagens bönetider i stockholm
Fajr 4.39
Shurūq 6.16
Dhuhr 12.54
`Asr 16.18
Maghrib 19.32
`Ishā' 20.58
Bönetider för hela månaden
www.salafi.seAs salam alaykom wa rahmatuAllahi wa barakato
UmmAicha
Hem 
Galleri 
Bli medlem 
Logga in Islam på svenska: www.fatwa.se www.islamforbarn.se www.salafi.se www.muslimah.se www.darulhadith.com 
tis dec 02, 2008 5:51 am