Det är föreskrivet för kvinnan att täcka ansiktet

Från: Umm_Amatillaah (Ursprungligt meddelande) Skickat: 2008-08-03 21:27

Det är föreskrivet för kvinnan att täcka ansiktet
Författare: Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Många av dagens lärda anser kvinnans ansikte vara en ´Awrah som är förbjuden att visa. Det vi har nämnt i detta arbete räcker som avvisning av dem. Det finns en annan grupp som anser täckandet av ansiktet vara en innovation (Bid´ah) och tillgjordhet i religionen. Detta är något vi har fått reda på om vissa libaneser som håller sig till bekräftad Sunnah. Till dessa bröder och andra framför vi följande:

Det skall vetas att det finns en grund i Sunnah för att täcka ansikte och händer. Handlingen var känd på profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tid vilket bland annat antyds i hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord:

“En kvinna i Ihrâm skall varken ha på sig Niqâb eller handskar.”

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah sade i sin förklaring till kapitlet “an-Nûr”:

“Detta bevisar att Niqâb och handskar var känt bland kvinnorna som inte var i Ihrâm, vilket fordrar att deras ansikten och händer var täckta.”

Det finns riktigt många texter som bevisar att profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) fruar täckte sina ansikten. Nedan kommer ett par hadîther och berättelser som intygar det:

1) ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) sade:

“Efter att ridån hade föreskrivits gick Sawdah ut för att förrätta naturligt behov. Hon var en ståtlig kvinna som kändes igen av dem som kände henne. ´Umar bin al-Khattâb fick syn på henne och sade: “Sawdah! Jag svär vid Allâh att du inte kan dölja dig från oss. Se till hur du går ut.” Hon vände sig om och gick tillbaka. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) var i sitt hem. Han åt middag och hade ett köttben i handen. Hon kom in till honom och sade: “Allâhs sändebud! Jag gick ut för att förrätta några av mina behov och ´Umar sade så och så till mig.” Då uppenbarade Allâh åt honom. Därefter upphörde [uppenbarelsen] till honom samtidigt som köttbiten var kvar i hans hand. Han sade: “Ni har fått lov att gå ut för att förrätta era behov.“

2) ´Â’ishah sade också i Lögnens hadîth:

“… Under tiden som jag satt i mitt läger råkade jag somna. Safwân bin al-Mu´til as-Sulamî adh-Dhakwânî kom efter armén och reste tidigt på natten. På morgonen kom han fram till mitt läger och såg en människa sova. Han kom fram till mig och kände igen mig när han såg mig eftersom han hade sett mig innan slöjan hade ålagts. Jag vaknade av att han sade “Vi tillhör endast Allâh och till Honom kommer vi att återvända” efter att ha känt igen mig. Då täckte jag mitt ansikte med min Djilbâb…”

3) Anas sade om slaget vid Khaybar när profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) valde Safiyyah till sin hustru:

“Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gick ut ur Khaybar utan att ha spenderat natten med henne. När kamelen hade förts fram till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) så att han kunde gå ut, sträckte Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ut sitt ben så att Safiyyah kunde sätta sin fot på hans lår. Men hon vägrade och satte i stället sitt knä på hans lår. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) täckte henne och satte henne bakom sig. Därefter lade han sitt klädesplagg över hennes rygg och ansikte och knöt det under hennes ben och lät henne få samma position som resten av hans hustrur.”

4) ´Â’ishah sade:

“Ryttare brukade rida om oss när vi var tillsammans med Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i Ihrâm. När de kom nära oss, drog var och en av oss ned sin Djilbâb från huvudet över ansiktet. När de väl hade passerat oss, avtäckte vi dem igen.”

5) Asmâ’ bint Abî Bakr sade:

“Vi brukade täcka våra ansikten från männen. Dessförinnan brukade vi kamma oss inför Ihrâm.”

6) Safiyyah bint Shaybah sade:

“Jag såg hur ´Â’ishah gjorde Tawâf runt Huset iklädd i Niqâb.”

7) ´Abdullâh bin ´Umar sade:

“När profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) funderade på Safiyyah, såg han ´Â’ishah med Niqâb bland alla andra människor och han kände igen henne.”

Dessa hadîther visar klart och tydligt att det var fullt normalt för kvinnorna att täcka sina ansikten på profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tid och att hans hustrur brukade göra det.

Källa: Djilbâb-ul-Mar’ah al-Muslimah, sid. 104-110

www.muslimah.se