Niqâb är Sahâbiyyât’s klädsel, inte arabisk tradition

Från: Umm-Aicha (Ursprungligt meddelande) Skickat: 2005-01-14 03:59


Niqâb är Sahâbiyyât’s klädsel, inte arabisk tradition
Av Abu AbdulFattâh Salâh bin Bernard Brooks


Nedan finner ni några bevis att Niqâb är inte bara något som arabiskt folk praktiserar, utan istället något som Sahâbiyyât (profetens kvinnliga följeslagare) använde.


Denna artikeln är inte på något sätt ett hävdande om Niqâb är wâjib (obligatorisk) eller mustahabb (rekommenderat), för det är en fråga som Ahl-us-Sunnah wal-Jamâ’ah’s ’ulamâ’ fortfarande diskuterar om. Istället fokuserar sig denna artikeln på att fastställa att Niqâb verkligen praktiserades av Sahâbiyyât och förneka de modernister som hävdar Niqâb är endast ett uttryck från den arabiska kulturen och att den inte är från Islâm och att den hindrar att man utför Da’wah i väst.


Efter att ha läst igenom denna informationen, kommer ni - in shâ’ Allâh - komma fram till att Niqâb är en vacker del av den Muslimska kvinnans klädsel och inte alls något hinder för Da’wah.


Mufassirûn (Qur’ân-tolkarna), så som al-Qurtubî, placerar versen om Jilbâb (33:59) att Jilbâb är:


"Ett klädesplagg som täcker hela kroppen…Ibn ’Abbâs och ’Ubaydah as-Salmânî (radhi Allâhu ’anhum) menade att det skulle vara fullkomligt virat runt en kvinnas kropp så att inget kan synas förutom ett öga som hon skall se med." (Tafsîr al-Qurtubî).


Hursomhelst, bredvid denna tolkningen har vi även en autentisk (sahîh) hadîth som nämner Niqâb. Profeten (salla Allâhu ’alayhi wa sallam) sade,


"En (vallfärdande) kvinna skall inte täcka sitt ansikte med Niqâb och inte heller skall hon ha handskar." (Bukhârî, Muslim och Abu Dâwûd).


Från denna autentiska hadîthen ser vi klart och tydligt att Sahâbiyyât (radhi Allâhu ’anhunna) brukade täcka deras ansikten med Niqâb, annars hade det inte varit någon nytta för profeten (salla Allâhu ’alayhi wa sallam) att särskilt förbjuda den under Ihrâm. Likaså, männen är förbjudna att under Ihrâm täcka sina huvuden, vilket visar att de brukade göra det utanför Ihrâm, och Allâh vet bäst.


Ovanstående hadîth får inte användas till att säga att Muslimska kvinnor inte skall täcka deras ansikten när de gör Hajj. Hadîthen varnar för en fäst Niqâb, men de lärda (’ulamâ’) tillåter kvinnan dölja sitt ansikte med ett ofästande material. Vår moder ’Â’ishah (radhi Allâhu ’anhâ) sade,


"Pilgrimer brukade passera förbi oss medan vi var med Allâh’s profet (salla Allâhu ’alayhi wa sallam). När de kom nära oss, brukade vi dra ner våra klädesplagg från huvudet för att täcka ansiktet." (Abu Dâwûd och Ibn Mâjah. ad-Daraqutnî rapporterar liknande hadîth från Umm Salamah (radhi Allâhu ’anhâ). På så sätt ser vi, att täcka ansiktet var en prioritet bland Sahâbiyyât och att det sannerligen var ett utmärkande drag från de kvinnor som valde att följa sin rättfärdiga väg.


När versen i Sûrat-un-Nûr (24:31) uppenbarades, sade ’Â’ishah (radhi Allâhu ’anhâ),


"Må Allâh skänka Sin barmhärtighet till de första Muhâjirât ( d v s de utvandrade kvinnorna från Makkah). När Allâh uppenbarade, "…och dra deras Khumur över deras Juyubihinna…" rev de sönder deras tyger och täckte sig själva med det." (Bukhârî). al-Hâfidh Ibn Hajar al-’Asqalânî (rahimahullâh), som är känd för att vara Amîr-ul-Mu’minîn vad gäller vetenskapen inom hadîth, sade att frasen "täcke sig själva" i den ovanstående hadîthen betyder att de täckte ansiktet. (Fath-ul-Bârî).


Nuvarande ’ulamâ’, så som shaykh ’Abdul’Azîz bin ’Abdullâh bin Bâz (rahimahullâh) och shaykh Muhammad bin Sâlih ibn-ul-’Uthaymîn (hafidhahullâh) menar att Niqâb är wâjib (obligatorisk) för den troende kvinnan och deras argument är starka och övertygande, enligt min ödmjuka åsikt. Andra av våra ’ulamâ’, så som denna tidens Muhaddith (hadîth-vetare), shaykh Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (rahimahullâh) menar att Niqâb inte är wâjib, men mustahabb (rekommenderat). Hänvisa till hans bok "Jilbâb-ul-Mar’at-ul-Muslimah". Detta argument är också starkt och övertygande.


Oavsett åsikt man följer, vill jag säga att det finns inga tvivel angående fördelarna i Niqâb och de lärda skiljer sig inte angående det. Egentligen hör vi idag många rop mot Niqâb för olika skäl som är obegripliga.


Till exempel, argumentet att Niqâb motverkar Da’wah i icke-Muslimska länder. Efter att ha fastställt att Niqâb verkligen är en autentisk del av Islâm, måste vi dra slutsatsen att gömma den (Niqâb), är egentligen det som motverkar Da’wah. Ingen kan tänka sig att Sahâbah spred Islâm genom länderna genom att dölja tillämpningarna som de lärde sig av Allâh’s sändebud (salla Allâhu ’alayhi wa sallam). Och, som ’Umar ibn-ul-Khattâb (radhi Allâhu ’anh) förklarade,


"LÅT SUNNAH GÅ FRAMÅT OCH STOPPA DEN INTE MED ÅSIKTER."


Andra moderna kallare hävdar att Niqâb är makrûh (ogillat). Så konstigt! De står ovanpå sitt eget förstånd som är svagt i skenet av de autentiska rapporteringar som vi har ovan.

[ tauhid ] [ aqidah ] [ manhaj ] [ fiqh ] [ sira ] [ systrar ]
w w w . d a r u l h a d i t h . c o m