Den Muslimska kvinnans föreskrivna klädsel

Från: Umm-Aicha (Ursprungligt meddelande) Skickat: 2005-01-14 03:18


Den Muslimska kvinnans föreskrivna klädsel
Av Mahmûd Ridhâ Murâd
(Ur ”al-Libâs-ul-Islâmî lil-Mar’ah” sid. 8-18)

Relevanta Qur’âniska Verser och autentiska, profetiska hadîther lägger stor vikt vid kvinnans klädsel. Endast genom Islâmisk klädsel kan blygsamhet upprätthållas. Islâm bestämmer särskilda villkor och krav på den Islâmiska Jilbâb, eller kvinnans ytterplagg, som en Muslimsk kvinna måste ta hänsyn till speciellt när hon går ut. När den Muslimska kvinnan går ut, måste hon ta på sig ytterplagg som täcker både de kläder som hon har på sig och övriga utsmyckningar. Kvinnans Jilbâb kan anses som lämplig och Islâmisk så länge den uppfyller följande krav:

Tillräckligt stor att den täcker hela kroppen.

Osmyckad och enkel, utan några dekorativ och smycken.

Noggrann struktur och ogenomskinlig.

Oparfymerad.

Den skall inte likna mäns klädsel.

Den skall inte likna Kuffâr’s klädsel.

Den skall varken vara prålig eller vräkig.

Man bör veta att vissa av ovanstående krav gäller även män. Om kraven inte skulle uppfyllas, kommer klädseln att anses som otillåten.

Tillräckligt stor att den täcker hela kroppen
Beviset för detta krav finner vi i Orden,

”Och säg till de troende kvinnorna att de sänker blicken och lägger band på sin sinnlighet och inte visar mer av sina behag än vad som kan vara synligt; låt dem därför fästa slöjan så att den täcker barmen. Och de skall inte låta sina behag skymta inför andra än sin make, sin fader, sin svärfader, sina söner, sin makes söner, sina bröder, sina brorssöner, sina systersyner, närstående kvinnor, dem som de rättmätigt besitter och sådana manliga tjänare, som inte längre känner begär efter kvinnor, eller barn som ännu inte har begrepp om kvinnlig nakenhet. Och låt dem inte gå med svajande gång för att dra uppmärksamhet till sina dolda behag. Troende! Vänd er till Allâh i ånger, så att det må gå er väl i händer.” (24:31)

Khimâr (slöjan)
Detta är klädesplagget som täcker hela håret på huvudet, medan ordet ”Juyûb” (sing. Jayb) inte enbart betyder barmen, vilket många tror, utan det inkluderar även nacken. Imâm al-Qurtubî, en framstående Qur’ân-tolkare, sade,

”På den tiden brukade kvinnorna täcka sina huvuden med Khimâr. De fäste dess ände runt nacken, mellan öronen, och de lät nacken och barmens övre del förbli avtäckt, precis som de kristna kvinnorna brukade göra. Därefter blev de Muslimska kvinnorna ålagda att täcka både barmens övre del och nacken med Khimâr.”

Allâh’s Ord,

”Och låt dem inte gå med svajande gång för att dra uppmärksamhet till sina dolda behag.”

tyder klart och tydligt på att även kvinnornas fötter måste täckas med ytterplagg. På den tiden brukade kvinnorna ha på sig vristband som de använde för att dra åt sig uppmärksamhet genom att stampa med fötterna.

´Abdullâh bin ´Umar bin al-Khattâb (radhiyâ Allâhu ´anhumâ) rapporterade att sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade,

”Allâh kommer på Domedagen inte titta på mannen som högmodigt drar sina kläder efter sig.”

Då frågade Umm Salamah,

”Vad skall kvinnor göra med sina kläder?”

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade,

”De skall sänka sina kläder med en hands omfång.”

Då sade Umm Salamah,

”Kvinnornas fötter kommer fortfarande synas.”

Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade,

”Låt dem då täcka dem med en underarms längd, men inte mer.”” (at-Tirmidhî)

Ovanstående Vers (24:31) som är citerad ur kapitlet an-Nûr, ger en specifikt detaljerad information om vad en Muslimsk kvinna måste täcka på sin kropp när hon befinner sig bland främmande människor eller släktingar som inte är Mahram till henne, vare sig detta sker inomhus eller utomhus. Följande Vers ur kapitlet al-Ahzâb beordrar den Muslimska kvinnan att klä sig i Jilbâb, vare sig det är en rock eller kåpa, och svepa in hela sin kropp med den. Allâh säger,

”Profet! Säg till dina hustrur och dina döttrar och till de troende kvinnorna att de noga sveper om sig sina ytterplagg. På så sätt blir de lättare igenkända och undgår att bli ofredade. Allâh är ständigt förlåtande, barmhärtig.” (33:59)

Att man täckte ansiktet och händerna, var något som profetens fruar och andra fromma kvinnor på sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tid utövade. Asmâ’ (radhiyâ Allâhu ´anhâ) sade,

”Vi brukade täcka våra ansikten från män.” (al-Hâkim)

´Â’ishah (radhiyâ Allâhu ´anhâ) sade,

”Må Allâh vara Barmhärtig med Ansâr’s kvinnor. När Allâh uppenbarade ”…låt dem därför fästa slöjan så att den täcker barmen…” rev de i sönder en bit från deras ytterplagg och använde dem som huvudslöja.” (al-Bukhârî)

Osmyckad och enkel, utan några dekorativ och smycken
Allâh’s Ord,

”…inte visar mer av sina behag än vad som kan vara synligt…” (24:31)

gäller generellt ytterplagget, det vill säga, att det inte är dekorativt, färgstarkt eller iögonfallande. Allâh säger,

”Och stanna i ert hem och dra inte uppmärksamheten till era yttre företräden (Tabarruj) på det sätt som var vanligt under den hedniska tiden.” (33:33)

En kvinnas Tabarruj är att hon visar sin skönhet och utsmyckning för främmande eller på långt håll anhöriga män och har på sig det öppet, smink eller vad som än väcker männens lust.

Meningen med Jilbâb är att dölja kvinnans kropps detaljer och hennes elegans som hon använder för att öka sitt utseende. Men om en Jilbâb är färgstark och dekorativ, förvandlas den själv till en utsmyckning och överväldigar dess egentliga mening.

I sin ryktbara bok ”al-Kabâ’ir”, säger Imâm adh-Dhahabî,

”Andra saker som får en kvinna att förbannas, är att hon visar upp utsmyckningarna som hon har på sig under ytterplagget, att hon har parfym på sig när hon går ut, att hon har på sig ett färgstarkt ytterplagg eller att hon har på sig en för kort kåpa. Allt detta är Tabarruj. Allâh hatar Tabarruj och de kvinnor som utövar det.”

Tabarruj är så pass avskyvärt, att Allâh’s sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) räknade upp det med Shirk, Zinâ, stöld och andra onda gärningar. ´Abdullâh bin ´Amr (radhiyâ Allâhu ´anh) sade,

”Umaymah bint Ruqayyah kom till Allâh’s sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) för att lova honom lojalitet och lydnad i Islâm. Han sade till henne,

”Jag tar emot ditt förbund om du varken sätter några medhjälpare vid Allâh’s sida, begår Zinâ, dödar dina barn, står för en oförskämd anklagelse som du själv har hittat på, jämrar över de döda och utövar Tabarruj som man gjorde i Jâhiliyyah.”” (Ahmad)

Noggrann struktur och ogenomskinlig
Jilbâb måste dölja kläderna under. Ett sådant krav gäller även det klädesplagg som en Muslimsk kvinna skall ha när hon förrättar Salâh. Tunt och genomskinligt klädesplagg gör att männen blir mer förtjusta i kvinnan. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade om de kvinnor som klär sig i tunna klädesplagg precis som nakna kvinnor,

”Under mitt folks sista dagar kommer det förekomma kvinnor som kommer vara påklädda, men ändå nakna. På huvudet kommer de ha något som liknar kamelpucklar. Förbanna dem! De är förbannade.” (at-Tabarânî)

Det har också rapporterats att Allâh’s sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade om dessa kvinnor,

”De skall varken få komma in i Paradiset eller få känna på dess doft…” (Muslim)

”Påklädda, men ändå nakna” är även de som har på sig trånga eller genomskinliga kläder, eller kläder som visar mer än vad de döljer. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade,

”Hayâ’ (blyghet) och Îmân (tro) går hand i hand. Om det ena försvinner, försvinner även det andra.”

Oparfymerad
En kvinna måste undvika att ha på sig parfym offentligt. Det förekommer många profetiska hadîther som förbjuder kvinnorna från att ha på sig parfym utanför sina egna hem. Abû Mûsâ al-Ash´arî (radhiyâ Allâhu ´anh) rapporterade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade,

”Den kvinna som har på sig parfym och passerar människor så att de känner doften av hennes parfym, är en äktenskapsbryterska.” (an-Nasâ’î och Abû Dâwûd)

En kvinna med stark parfym på sig gick förbi Abû Hurayrah (radhiyâ Allâhu ´anh). Han frågade henne,

”Du Allsmäktiges tjänarinna! Är du på väg till moskén?”

Kvinnan sade,

”Ja.”

Han sade,

”Var det därför du tog på dig parfymen?”

Hon sade,

”Ja.”

Då sade han,

”Gå tillbaka hem och tvätta dig. Jag hörde Allâh’s sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) säga,

”Allâh kommer inte ta emot Salâh från den kvinna som parfymerad beger sig till moskén, förutom om hon återvänder hem och tvättar av sig sin parfyms doft.””

Om det är förbjudet för kvinnan att ha på sig parfym när hon går till moskén, så är det givetvis mycket värre om man tar på sig parfym när man går till offentliga platser. al-Haythamî sade,

”En kvinna begår en mycket allvarlig synd när hon går ut sminkad och parfymerad, även om hennes make tillåter henne det.” (az-Zawâjir)

´Abdullâh bin ´Umar (radhiyâ Allâhu ´anhumâ) rapporterade att Allâh’s sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade,

”Allâh kommer utestänga tre personer från Paradiset: en alkoholist, en person som är olydig mot sina föräldrar och en Daiyûth som godkänner sin frus perversa uppförande.” (Ahmad)

Daiyûth betecknar ordagrannt en man som känner till sin frus otrohet samtidigt som han tolererar den, eller en man som inte blir avundsjuk när hans fru går ut parfymerad och sminkad.

Den skall inte likna mäns klädsel
Abû Hurayrah (radhiyâ Allâhu ´anh) rapporterade att Allâh’s sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förbannade mannen som klär sig i kvinnokläder, och kvinnan som klär sig i manliga kläder. (Ahmad, Abû Dâwûd och Ibn Mâjah)

´Abdullâh bin ´Amr bin al-´Âs (radhiyâ Allâhu ´anhumâ) sade att han hörde Allâh’s sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) säga,

”Han som imiterar kvinnor är inte från oss. Inte heller hon som imiterar män.” (Ahmad)

När en kvinna klär sig i manliga kläder, som t ex byxor och andra manliga klädesplagg, ådrar hon sig Allâh’s och Hans sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förbannelse. Förbannelsen kommer även drabba hennes make eller hennes manliga beskyddare som tillåter henne ha på sig en sådan klädnad, eftersom det är hans ansvar att hon fullbordar den Islâmiska klädseln. Allâh säger,

”Troende! Skydda er själva och era familjer från den Eld som har människor och stenar till bränsle.” (66:6)

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade,

”Ni är alla beskyddare och ni är alla ansvariga för era underordnade. Mannen är sin familjs beskyddare och han är ansvarig.” (al-Bukhârî och Muslim)

Vissa kan få för sig och säga att det är ingen fara om kvinnor som lever i Väst klär sig i manliga kläder, eftersom detta är typiskt för de västerländska kvinnorna. Detta argument är grundlöst eftersom Allâh har bestämt att Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) är den siste profeten, det sista sändebudet och till vem Han uppenbarade Qur’ânen, Hans sista Bok, och Han har valt Islâm som den enda religion som Han accepterar. Islâm är inte, och lov och pris tillkommer Allâh, beroende av människors infall eller åsikter. Allâh visste och vet att Muslimer kommer leva i icke-Muslimska samhällen, men Han bestämde ändå att män skall utseendemässigt skilja sig från kvinnorna och vice versa.

Den skall inte likna Kuffâr’s klädsel
Allâh säger,

”Därefter har Vi visat dig en väg till förverkligandet (av trons) syfte; följ därför denna väg och fäst dig inte vid de okunnigas önskningar.” (45:18)

Satsdelen ”de okunnigas” inkluderar alla de som motsätter sig Muhammad’s (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) religion, medan deras ”önskningar” betecknar all den falskhet som Kuffâr anser som sin religion. När Muslimer följer Kuffâr’s idéer, samtycker de indirekt med deras religion. Allâh säger,

”Är det inte tid att de troende ödmjukar sig i sina hjärtan inför Allâh och den sanning som har uppenbarats, så att de inte blir som de som förr fick del av uppenbarelsen, men vars hjärtan med tiden hårdnade? Och många av dem faller i trots och olydnad.” (57:16)

Ibn Kathîr kommenterade denna Vers och sade,

”Härav har Allâh förbjudit Sina troende tjänare att imitera Kuffâr’s handlingar och uttryck.” (Tafsîr Ibn Kathîr)

Allâh’s sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) var mycket noggrann med att beordra sina följeslagare att åtskilja sig från Kuffâr, inte bara i det sociala livet, utan även i ´Ibâdah (dyrkan). Därför måste vi ta hänsyn till Allâh’s Ord och vara uppmärksamma på Hans förbud. Om vi antar Kuffâr’s livsstil, kommer vi så småningom även få deras hjärtans egenskaper.

Den skall varken vara prålig eller vräkig
´Abdullâh bin ´Umar (radhiyâ Allâhu ´anhumâ) rapporterade att Allâh’s sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade,

”Den som i denna värld har på sig kläder för anspråksfullt uppträdande, kommer på Domedagen få en förnedrad klädsel av Allâh. Därefter kommer den att sättas i eld.” (Abû Dâwûd)

Ett pråligt och vräkigt tyg är det som en person har på sig för att skilja sig från andra, antingen för att tyget är så dyrt, eller för att helt enkelt skryta med det. En person kan också gå klädd i trasor för att antingen visa sin avsägelse från världsligheten, eller utav hyckleri. Ibn-ul-Athîr sade,

”Vräkighet gäller också färger när en person klär sig i iögonfallande färger, så att han eller hon står i uppmärksamhetens centrum.” (Imâm ash-Shawkânî’s ”Nayl-ul-Awtâr”, Vol. 2, sid. 94)

[ tauhid ] [ aqidah ] [ manhaj ] [ fiqh ] [ sira ] [ systrar ]
w w w . d a r u l h a d i t h . c o m

as salam alaykom wa rahmatuallahi wa barakato

UmmAicha