Monoteism, förklarat av Ibn Taimia

From: MSN NicknameSeeker-of-Knowledge (Original Message) Sent: 3/8/2008 10:15 AM

Monoteism, förklarat av Ibn Taimia

Monoteism, såsom den förstods av alla Allahs Sändebud, nödvändiggör att man vittnar om hur endast Allah förtjänar dyrkan. Man dyrkar ingen annan än Allah, man sätter sin tillit endast till Allah, man visar inte kärlek förutom för Hans skull, man visar inte fientlighet förutom för Hans skull, och man handlar inte förutom för Hans skull.

Det nödvändiggör även att man bekräftar de namn Han har givit sig själv, och de egenskaper och handlingar som Han har beskrivit sig själv med, i Koranen och den autentiska Sunnan.

Allah säger:

”Er gud är endast en enda, ingen förtjänar att dyrkas förutom Honom – Han är Den Nåderike, Den Barmhärtige” (Al-Baqara: 2)

Allah säger även:

”Dyrka inte flera gudar! Det finns bara en som förtjänar dyrkan – frukta därför endast Mig” (16: 51)

Allah säger även:

”Den som åkallar någon annan gudom än Allah, och det finns inga bevis för något sådant, kommer att stå till svars endast för sin Herre. Sannerligen låter Han inte de otrogna få framgång.” (23: 117)

Allah säger även:

”Fråga de som vi skickat som Sändebud tidigare om Vi har utsett andra som skulle dyrkas” (43: 45)

Allah informerade i Koranen om att alla Profeter har kallat till monoteism i dyrkan, då Han sade:

”Ni har ett gott exempel i Abraham och hans följare, då de sade till sitt folk: ‘Vi svär oss fria från er och att ni dyrkar andra än Allah – vi har förkastat er, och i och med detta så låter vi fientlighet och hat träda fram mellan oss och er, för evigt, alternativt att ni börjar tro på Allah, ensam’” (60: 4)

Allah nämnde månggudadyrkarna – och det finns många liknande verser - då Han sade:

”Om det sägs till dem att ingen förjtänar dyrkan förutom Allah, så visar de högmod och säger: ‘Ska vi lämna våra gudar för en galen poets skull?’” (37: 35-36)

Monoteism är inte endast att bekräfta ”Allahs Herreskap” över världen, dvs. att tro att Allah är den ende som skapat världen, såsom vissa filosofer och sufister säger. Dessa tror att eftersom de har klara bevis för att Allah är den enda som skapat världen så har de därmed praktiserat Monoteism i dess renaste form.

En person som bekräftar att Allah är den enda som skapat denna värld, bekräftar allt som man bör bekräfta för Honom, och som förklarar Honom fri från sådant som man bör förklara Honom fri ifrån är ingen sann Monoteist tills denne bär vittnesmål om att ingen förtjänar dyrkan förutom Allah och handlar därefter.

Den som tror att Monoteism endast innebär tron på att Allah är den som kan designa nya skapelser – som Abul-Hasan Al-Ashari och de som nu följer honom (trots att han själv tagit avstånd från sin forna skola) – känner inte till den Monoteism som Allahs Sändebud (s) blev skickad med.

Detta därför att då araberna var månggudadyrkare så trodde de på att Allah var alltings skapare, och trots detta så ansågs de vara månggudadyrkare som inte praktiserade Monoteism. Allah säger:

”De flesta tror inte på Allah utan att samtidigt vara månggudadyrkare” (12: 106)

En del av de rättfärdiga föregångarna brukade tolka denna vers som följande: ”Du frågar dem vem som har skapat himlarna och jorden, och de svarar ‘Allah’. Trots detta så dyrkar de andra än Honom.”

Allah säger:

”Fråga dem: ‘Vem tillhör jorden och alla dess invånare?’, och de kommer svara Allah. Säg: ‘Varför låter ni er då inte påminnas’? Fråga dem: ‘Vem är Herren över himlarna, och Herre över den mäktiga Tronen?’, och de kommer säga Allah. Säg: ‘Varför fruktar ni då Honom inte’? Säg: I vems hand ligger alltings ägande, och vem är det som räddar andra men som ingen kan rädda?’, och de kommer säga Allah. Säg: ‘Varför låter ni er trollbindas?’”(23: 84-89)

Att man erkänner att Allah är Herre över allt, och alltings skapare betyder alltså inte nödvändigtvis att man dyrkar Honom endast, kallar till Honom endast, endast hoppandes på Hans belöning, känner riktig rädsla för endast Honom, känner kärlek för Hans skull eller har fientlighet för Hans skull, eller lyder Hans Sändebud, beordrar det som Han beordrat eller förbjuder det som Han förbjudit.

Månggudadyrkare, i allmänhet, tror att Allah är alltings skapare. De tror t.om. på att vissa utvalda personer kan medla inför Honom – felet är bara att de dyrkar dessa medlare och sätter upp dem som likar vid Allahs sida. Allah säger:

”De har tagit medlare som likar vid sidan om Allah – säg: ‘Även fast de inte äger någonting, och inte tänker’? Säg: ‘All medling sker med Allahs tillåtelse – Han äger himlarna och jorden’” (39: 43-44)

Han säger även:

”De dyrkar andra än Allah, sådana som varken kan skada dem eller gagna dem, sägandes: ‘Dessa är våra medlare inför Allah’. Säg: ‘Så ni informerar alltså om sådant som inte är känt, varken i himlarna eller på jorden? Allah är fri från allt det som de sätter vid Hans sida’” (10: 18)

Allah säger även:

”Ni har nu ställts inför Oss, ensamma, precis som ni skapades, och allt det ni fått utav Oss är borta. Vi ser dock inga utav de medlare som ni brukade garantera för er själva! Ni är nu isolerade från varandra, och alla era påståenden har försvunnit” (6: 94)

Allah säger även:

”Det finns människor som sätter likar vid Allahs sida; de har kärlek för dem såsom Allah borde älskas” (2: 165)

Dessa månggudadyrkare som faller ned på marken inför solen, månen eller stjärnorna, ber till dem, fastar för deras skull, offrar djur för deras skull säger sedan: ”Det är inte månggudadyrkan! Månggudadyrkan skulle vara om jag trodde att de hade kontroll över universum. Sätter jag den däremot som en mellanhand mellan mig och Allah så är det inte månggudadyrkan.”

Dock är det allmänt känt att det i Islam räknas som mångguddadyrkan.

Källa: Fat-h Al-Madjid (Förklaring på Kitab At-Tawhid, första sidorna)

www.subhanallah.se