Profetens bön - från takbir till Taslim

Från: Umm-Aicha (Ursprungligt meddelande) Skickat: 2003-12-26 19:27


Profetens bön - från Takbîr till Taslîm
Sammanfört av Maktabah Dâr-ul-Hadîth

"Be som ni har sett mig be." (al-Bukhârî)

1. Istiqbâl
Man placerar sig så att man står i riktning mot Ka´bah i den Heliga Moskén i Makkah. Detta med bevis i Allâh’s Uttal,
"Vi ser hur du (O Muhammad) riktar ditt ansikte mot himlen, så nu skall Vi vända dig mot en Qiblah som kommer behaga dig. Så vänd ditt ansikte i riktningen mot den Heliga Moskén." (Sûrat-ul-Baqarah: 144)

Det är förbjudet att be och vara riktad mot en grav. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade,
"Be inte mot gravar och sitt inte på dem." (Muslim, Abû Dâwûd och Ibn Khuzaymah)

Vad som även är obligatoriskt i bönen är att man har något framför sig, Sutrah. Det skall vara så litet avstånd mellan platsen som man utför Sajdah på och ens Sutrah, att ett får kan komma förbi. Det rapporterades om profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam),
"Avståndet mellan hans Sajdah och väggen fanns det tillräckligt med plats för ett får att passera förbi." (al-Bukhârî och Muslim)

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade,

"Be inte utan Sutrah framför er." (Ibn Khuzaymah)

2. Niyyah (Avsikt)
Alla gärningar räknas efter ens avsikt. ´Umar bin al-Khattâb (radhî Allâhu ´anh) berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade,
"Sannerligen räknas gärningarna efter avsikterna." (al-Bukhârî, Muslim m fl)

Vad gäller att man avser oralt, t ex olika tillbedjan, så är detta obekräftat och det finns inga autentiska bevis från varken Qur’ânen och Sunnah för det. Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) sade,

"Avsiktens plats är hjärtat och inte tungan i alla sorters dyrkan, och detta är alla Muslimska ´ulamâ’ ense om. " (Majmû´at-ur-Rasâ’il-il-Kubrâ (1/243))

3. Takbîr
Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) började alltid bönen med att säga,
"Allâhu Akbar." (Muslim och Ibn Mâjah)

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (rahimahullâh) kommenterade ovanstående hadîth,

"Hadîthen innehåller en antydning att han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) inte började bönen med att säga, som vissa människor gör, "Nawaytu an usalliya…(Jag avser att be…)" vilket man för övrigt även är eniga om att det är bid´ah." (Sifat Salât-in-Nabiyy sid. 10)

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade,

"Nyckeln till bönen är rening, den börjas med Takbîr och avslutas med Taslîm." (Abû Dâwûd, at-Tirmidhî och al-Hâkim)

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade också,

"Säg "Allâhu Akbar" när Imâmen säger "Allâhu Akbar"." (Ahmad och al-Bayhaqî)

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade ta upp sina händer vid Takbîr, strax efter Takbîr eller precis före Takbîr. Detta rapporteras av al-Bukhârî, Abû Dâwûd och an-Nasâ’î. Detta gjorde han i höjd med sina skuldror och ibland öronsnibbar. Hadîthen säger,
"Han brukade ta upp dem i höjd med sina skuldror." (al-Bukhârî och an-Nasâ’î)

Och,

"Han brukade ta upp dem tills att de var i nivå med öronen." (al-Bukhârî och Abû Dâwûd)

Hadîtherna säger dock ingenting om att han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) rörde vid öronen, utan endast att hans händer var i höjd med dem.

4. Qiyâm
Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade placera sin högra hand över sin vänstra. Beviset till detta är hans uttal,
"Vi profeter har blivit beordrade att snabbt bryta fastan, att skjuta upp måltiden före fastan och att placera högra armen ovanpå den vänstra vid bönen." (Ibn Hibbân och Diyâ’ - Sahîh)

Och det sades även,

"Han gick förbi en man som hade sin vänstra arm ovanpå sin högra, så han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) drog isär dem och placerade den högra ovanpå den vänstra." (Ahmad och Abû Dâwûd)

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) placerade sina händer på bröstet. Hadîthen säger,
"Han brukade placera dem på sitt bröst." (Abû Dâwûd, Ahmad, Ibn Khuzaymah och Abû Shaykh)

Att placera ens händer på bröstet är det enda rätta, både för mannen och kvinnan. Det finns inga autentiska bevis för något annat. De som följer hadîthen som säger att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade sina händer nedanför naveln är svag (dha’îf) samtidigt som ovanstående hadîth är sann (sahîh).

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade titta ner på platsen där han utförde Sajdah när han stod och bad. Beviset är hadîthen,
"Han brukade böja ner sitt huvud under bönen och fixera blicken mot marken." (al-Bayhaqî och al-Hâkim)

På samma sätt som profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tittade ner mot marken så förbjöd han att man tittade omkring sig i bönen. Beviset är hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) uttal,

"Titta inte hit och dit när ni ber." (at-Tirmidhî och al-Hâkim)

Han förbjöd även att man tittade upp mot himlen. Han sade,

"Människorna måste undvika att titta mot himlen, annars må blicken inte återvända till dem." (al-Bukhârî, Muslim och Sirâj)

Efter Takbîr brukade Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tyst läsa olika tillbedjan och böner men den vanligaste är,
"Subhânakal-lâhumma, wa bi-hamdika, wa tabâra-kasmuka, wa ta´âlâ jadduka, wa lâ ilâha ghayruk." (Abû Dâwûd och al-Hâkim)

Därefter brukade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) söka skydd hos Allâh från den fördömde Djävulen. Beviset till det är,
"A´ûdhu billâhis-Samî´-il-´Alîmi min-ash-Shaytân..." (Abû Dâwûd och at-Tirmidhî)

Efter att ha sökt skydd hos Allâh (´azza wa jall) sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tyst,
"Bismillâhir-Rahmânir-Rahîm." (al-Bukhârî, Muslim, Ahmad m fl)

Efter Basmalah läste profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kapitlet al-Fâtihah. (Abû Dâwûd och as-Sahmî)
Vid den fjärde versen brukade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ibland läsa,
"Mâliki Jawm-id-Dîn." (Domedagens Härskare)

Och ibland,

"Maliki Jawm-id-Dîn" (Domedagens Konung). (ar-Râzî, Ibn Abî Dâwûd m fl)

Efter al-Fâtihah säger man "Âmîn". Om man har bett tyst säger man "Âmîn" tyst. Om man har bett högt säger man "Âmîn" högt. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) befallde sina Sahâbah att säga "Âmîn" högt efter de gånger man läser al-Fâtihah högt, oavsett om man ber ensam eller i grupp. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade,
"Säg "Âmîn" efter att Imâmen har sagt "Ghayr-il-maghdhûbî ´alayhim wa lâdh-dhâlîn"." (Muslim och Abû ´Awânah)

Vad gäller fortsatt läsning av Qur’ânen efter al-Fâtihah, så är detta inget obligatoriskt. Det rapporterades från Mu´âdh bin Jabal (radhî Allâhu ´anh) att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade till en ung Sahâbî vid namnet Sulaym,
"O min brors son! Vad gör du när du ber?"

Sulaym (radhî Allâhu ´anh) svarade,

"Jag läser Bokens inledande kapitel (d v s al-Fâtihah). Därefter tillber jag Allâh om Paradiset och söker skydd från Helvetet. Jag känner varken till din dandanah eller Mu´âdh’s dandanah." (Ibn Khuzaymah och al-Bayhaqî)

Dandanah innebär att man läser så pass lågt att man kan höra läsningen men man kan inte förstå den.

5. Rukû´
Efter att ha läst Qur’ânen, stannar man upp lite innan man går ner till Rukû´. Därefter tar man upp händerna precis som vid Takbîr och ner till Rukû´. Vad gäller att man tar upp händerna före man går ner, så är detta något som profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade göra. Denna hadîthen har rapporterats av flera Sahâbah och befinner sig i de två trovärdigaste böckerna på jorden efter Qur’ânen, nämligen Sahîh al-Bukhârî och Sahîh Muslim. Vad gäller de olika skolorna, så tar alla upp händerna innan Rukû´ förutom Imâm Abû Hanîfah och hans skola. Hursomhelst, det är inte heller alla Ahnâf (pl. för Hanafî) som inte tar upp händerna innan Rukû´. Bl a brukade Imâm Abû Yûsuf’s (Abû Hanîfah’s främsta elev) elev Abû ´Asâmah al-Balkhî göra det.
Profeten brukade placera sina handflator på knäna när han var i Rukû´. Beviset är hadîthen,
"Han brukade placera sina handflator på knäna." (al-Bukhârî och Muslim)

Hans välsignade händer brukade hålla om knäna på ett stadigt sätt,

"Han brukade placera sina händer stadigt på sina knän." (al-Bukhârî och Abû Dâwûd)

Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade,

"När ni gör Rukû´ så skall ni placera era handflator på era knän, förse era fingrar med mellanrum och därefter hålla kvar så tills att varje lem är på sin position." (Ibn Khuzaymah och Ibn Hibbân)

försättning....

Det är också viktigt att ens rygg är helt rak så att man är böjd 90 grader. Detta är profetens väg och sannerligen är hans väg den främsta. Det sades,

"Han brukade breda ut sin rygg och få den jämn när han gjorde Rukû´." (al-Bukhârî och al-Bayhaqî)

Den var så jämn, att om man hällde vatten på den så skulle det inte rinna nedanför hans rygg, utan istället stanna kvar på den. Denna hadîthen rapporterar Imâm at-Tabarânî i sin bok "Mu´jam-ul-Kabîr" och Ibn Mâjah i sin "Sunan".

När han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) var i Rukû´ läste han följande vers tre, och ibland fler, gånger,
"Subhâna Rabbiyyal-´Adhîm." (Ahmad, Abû Dâwûd, Ibn Mâjah, ad-Daraqutnî, at-Tahâwî, al-Bazzâr och at-Tabarânî)

Det finns fler verser som profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade recitera men denna är den vanligaste.

Något som är mycket viktigt att veta är, att det är förbjudet (harâm) att läsa Qur’ânen när man är i Rukû´. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade.
"Sannerligen har jag blivit förbjuden från att läsa Qur’ânen i Rukû´ och Sujûd…" (Muslim och Abû ´Awânah)

6. Qiyâm efter Rukû´
Efter att ha gjort Rukû´ rättar man sakta på sig till ens normala ställning samtidigt som man tar upp händerna precis som i den första Takbîr och innan man går ner till Rukû´. Under tiden man rättar på sig brukade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) säga,
"Sami´a Allâhu liman hamidah." (al-Bukhârî och Muslim)

När han var helt uträttad sade han,

"Rabbanâ wa lakal-Hamd." (al-Bukhârî och Ahmad)

Var skall man placera händerna efter Rukû´? Uppe på bröstet eller nere vid sidan? Detta är en skild åsikt (Ikhtilâf) bland de stora Imâmerna. De har alla bevis men endast ett är rätt, därför säger jag det Imâm Ahmad bin Hanbal sade,

"Den som vill placera händerna nere vid sidan kan göra det och den som vill placera dem på bröstet kan göra det."

Denna tids Muhaddith och Imâm, Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (rahimahullâh) sade,

"Jag har inga tvivel om att ha händerna på bröstet i denna Qiyâm (stående position) är bid´ah och vilseledning. Detta nämns inte i någon hadîth som har med bönen att göra, trots att de är så många. Om denna handling skulle ha en grund så hade den i alla fall nått oss genom en berättelse. Inte heller praktiserade Salaf detta och inte heller har någon ledande Muhaddith (Hadîth-vetare) rapporterat detta så vitt jag vet." (Sifat Salât-in-Nabiyy sid. 51)

Detta är vad Imâm al-Albânî vet, men Allâh vet bättre och vi prisar ingen mer än Honom.

7. Sajdah
Det sades om profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam),
"När han ville göra Sajdah gjorde han Takbîr och gick ner på Sajdah." (Abû Ya´lâ och Ibn Khuzaymah - med en liten ändrad version)

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade gå ner på Sajdah med händerna före knäna. Beviset är hans uttal,
"När någon av er skall göra Sajdah så skall han inte går ner på knäna som en kamel, utan placera sina händer före knäna." (Abû Dâwûd och an-Nasâ’î)

När profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) var på Sajdah pekade alla hans fingrar mot Qiblah. (al-Bayhaqî)
Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade,

"Lägg ansiktet och händerna stadigt ner när ni utför Sajdah tills att alla era ben är avslappnade på sina rätta ställen." (Ibn Khuzaymah)

Imâm Ibn Sa´d (rahimahullâh) rapporterade i sin "at-Tabaqât" att Ibn ´Umar (radhiyâ Allâhu ´anhumâ) älskade rikta hela sin kropp mot Qiblah, även tummarna. (at-Tabaqât (4/157))

Precis som profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) placerade sina händer och fingrar i riktning mot Qiblah så placerade han även sina fötter och tår i riktning mot Qiblah. Det sades,
"Han brukade peka med sina tårs framsidor mot Qiblah." (al-Bukhârî och Abû Dâwûd)

Det vill säga att hans tår var böjda mot Qiblah. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade föra samman hälarna när han var i Sajdah. Det sades,

"Han brukade föra samman sina hälar." (Ibn Khuzaymah, al-Hâkim och at-Tahâwî)

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade,

"När en tjänare utför Sajdah utför även sju lemmar Sajdah med honom: hans ansikte, hans handflator, hans knän och hans fötter." (Muslim, Ibn Hibbân och Abû ´Awânah)

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förbjöd att man hade sina armar i marken när man går ner på Sajdah, det vill säga att endast ens händer skall röra marken. Han sade,
"Ingen av er skall vila sina armar på marken precis som hunden vilar dem." (Ahmad och at-Tirmidhî)

Och,

"Placera händerna och lyft på armbågarna när ni utför Sajdah." (Muslim och Abû ´Awânah)

På Sajdah läste profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bl a följande vers,
"Subhâna Rabbiyal-a´alâ." (Ahmad, Abû Dâwûd, Ibn Mâjah, ad-Daraqutnî, at-Tahâwî, al-Bazzâr och at-Tabarânî.)

Detta läste han tre gånger men ibland brukade han även läsa flera gånger.

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förbjöd att man även läste Qur’ânen på Sajdah. Han sade,
"Sannerligen har jag blivit förbjuden från att läsa Qur’ânen i Rukû´ och Sujûd…" (Muslim och Abû ´Awânah)

8. Sittningen mellan de två Sajdah
Det sades om profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam),
"Han brukade resa på huvudet från Sajdah under tiden han gjorde Takbîr." (al-Bukhârî och Muslim)

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade ibland även ta upp händerna vid Takbîr när han reste sig upp mellan de två Sajdah. Det sades,
"Han brukade ta upp sina händer vid Takbîr." (al-Bukhârî, Muslim, Abû Dâwûd och Abû ´Awânah)

Detta var bl a Imâm Ahmad’s (rahimahullâh) sätt. Imâm Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) rapporterade att Athram sade om Imâm Ahmad,

"Jag såg Abû ´Abdullâh (Ahmad’s smeknamn) alltid resa sina händer när han gick upp och ner." (al-Badâ´î (3/89))

Detta utfördes även av Anas bin Mâlik, Ibn ´Umar, Nâfi´, Tâwûs, al-Hasan al-Basrî, Muhammad bin Sîrîn, Ayyûb as-Sakhtiyânî, Mâlik bin Anas, ash-Shâfi´î och Ibn-ul-Mundhir (radhiyâ Allâhu ´anhum). Detta rapporterar den ädla Imâmen Ibn Abî Shaybah (rahimahullâh) i sin klassiska skrift "al-Musannaf" (1/106).

Mellan de två Sajdah satt och vilade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) på sitt högra ben medan hans vänstra ben vilade. Hans högra fot var fortfarande böjd mot Qiblah medan hans vänstra vrist låg mot marken och tårna bakåt. Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade,
"När ni gör Sajdah - gör Sajdah stadigt! Och när ni reser er upp - sitt på ert högra lår!" (al-Bukhârî och al-Bayhaqî)

När profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) reste sig upp från första Sajdah läste han tyst,
"Rabbigh-firli-yagh-firlî." (Ibn Mâjah)

Det har rapporterats att Imâm Ahmad bin Hanbal sade detta en gång medan Imâm Ishâq bin Râhawaih ansåg att man även kunde säga det tre gånger och Allâh vet bättre.

Efter att ha läst ovanstående vers tyst, utför man Takbîr och går ner till den andra Sajdah. På denna Sajdah utför man samma sak som på den första Sajdah. Även vid denna Takbîr brukade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ibland ta upp sina händer. Det sades,
"Han brukade ta upp sina händer vid denna Takbîr." (Abû Dâwûd och Abû ´Awânah)

Denna gärning utfördes bl a även av Imâm Ahmad bin Hanbal, Imâm ash-Shâfi´î och Imâm Mâlik bin Anas (radhiyâ Allâhu ´anhum).

Efter att ha gjort två Sajdah och därmed avslutat en Rak´ah, reste sig profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) åter igen till punkt två, nämligen Qiyâm. Han gjorde detta på följande sätt,
"Han brukade knyta sina nävar för att med sina händer stödja sig när han reste sig upp." (al-Bayhaqî)

Vad gäller att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) reste sig upp efter Sajdah till Qiyâm utan att stödja sig på sina händer, så är alla dessa hadîther antingen påhittade (mawdhû´) eller svaga (dha´îf). Detta kan bl a hittas i Imâm al-Albânî’s utsökta bok "Silsilat-ul-Ahadîth-udh-Dha´îfah" (sid. 562, 929, 968) i vilken han förklarar fallet. Imâm Ibn Râhawaih (rahimahullâh) sade,

"Profeten brukade stödja sig själv med sina händer för att resa sig upp, oavsett om han var gammal eller ung." (al-Masâ’il (1/147/2) av Imâm al-Marwazî (rahimahullâh))

9. Andra Rak´ah
Andra Rak´ah utförs på samma sätt som den första, förutom att man inte behöver ta upp händerna vid Takbîr och inte heller läser man " Subhânakal-lâhumma…"

Efter den andra Sajdah stannar man kvar i sittande position, nämligen Tashahhud. Här sitter man precis på samma sätt som när man sitter mellan de två Sajdah. ´Abdullâh bin Mas´ûd (radhiyâ Allâhu ´anh) sade,
"Allâh’s sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) lärde mig Tashahhud med mina handflator mellan hans handflator, precis som han lärde mig Qur'ânens kapitlar,

"at-Tahiyyâtu lillâhi was-Salawâtu wat-Tayyibât. as-Salâmu ´alayka ayyuhân-Nabiyyu wa Rahmatullâhi wa Barakât. as-Salâmu ´alayna wa ´alâ ´ibâdillâhis-sâlihîn. Ashhadu an lâ ilâha illâ Allâh wa ashhadu anna Muhammadan ´abduhu wa rasûluh."

Så här var det när han var med oss, men när han avled sade vi,

"as-Salâmu ´alân-Nabiyy."" (Fred med profeten) (al-Bukhârî, Muslim m fl)

Därefter läste profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam),
"Allâhumma sallî ´alâ Muhammadin wa ´alâ âli Muhammad, kama sallayta ´alâ Ibrâhîma wa ´alâ âli Ibrâhîm, innaka Hamîdum-Majîd.

Allâhumma bârik ´alâ Muhammadin wa ´alâ âli Muhammad, kama bârakta ´alâ Ibrâhîma wa ´alâ âli Ibrâhîm, innaka Hamîdum-Majîd." (al-Bukhârî, Muslim m fl)

Därefter läste profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) olika tillbedjan som t ex, "Rabbanâ ’atinâ fî Dunyâ…". Men det finns en speciell tillbedjan som är obligatorisk (wâjib) men som alla inte känner till, nämligen följande vers. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam),

"När någon av er har avslutat sin (sista) Tashahhud, skall han söka skydd hos Allâh från fyra saker,

"Allâhumma inni a´ûdhu bika min ´adhâbi Jahannami wa min ´adhâb-il-Qabr, wa min fitnat-il-mahyâ wal-mamâti wa min sharril masîh-id-Dajjâl." (O min gud! Sannerligen söker jag skydd hos dig från straffet i Helvetet och från straffet i graven, från prövningarna i detta livet och i döden, och från den onda Antikrist.) (al-Bukhârî, Muslim m fl)

Under Tashahhud placerade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sin vänstra hand på sitt vänstra lår. Hans högra hand var på hans högra lår, dock var hans hand knuten förutom pekfingret som pekade framåt mot Qiblah. Det sades,
"Han brukade placera sin vänstra hand på sitt vänstra lår, knyta sin höger hands fingrar, peka med fingret som var närliggande tummen (d v s pekfingret) mot Qiblah och fixera sin blick på det." (Muslim, Ibn Khuzaymah och Abû ´Awânah)

Och,

"När han lyfte på fingret så brukade han röra på det och tillbe." (Abû Dâwûd, an-Nasâ’î, Ibn Khuzaymah m fl)

En av de största Hanafî-´ulamâ’, Imâm Abû Ja´far at-Tahâwî (rahimahullâh) sade om tillbedjan i Tashahhud i ovanstående Hadîth,

"Detta är beviset att det skedde i slutskedet av bönen." (Sifat Salât-in-Nabiyy sid. 65 av Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî)

Imâm Ahmad bin Hanbal (rahimahullâh) blev frågad, "Skall man röra sitt finger under bönen? Han svarade,

"Ja, energiskt." (Masâ’il Imâmi Ahmad (1/80) av Imâm Ibn Hânî’ (rahimahullâh))

Imâm Ibn Abî Shaybah (rahimahullâh) sade,

"Sahâbah brukade påminna varandra, det vill säga att lyfta fingret när man tillber." (al-Musannaf (2/123/2))

Detta gjorde profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i båda Tashahhud. Det sades,

"Han utförde detta i båda Tashahhud." (an-Nasâ’î och al-Bayhaqî)

Vad gäller att lyfta fingret i Tashahhud, sade Allâh’s sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam),
"Det är sannerligen kraftfullare mot Djävulen än järn." (Ahmad, al-Bayhaqî m fl)

10. Taslîm
Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade först göra Taslîm till höger,
"as-Salâmu ´alaykum wa Rahmatullâh…"

Därefter till vänster,

"as-Salâmu ´alaykum wa Rahmatullâh." (Abû Dâwûd, an-Nasâ’î och at-Tirmidhî)

Ibland brukade han även lägga till

"…wa Barakâtuh"

när han gjorde Taslîm till höger sida om sig. (Abû Dâwûd och Ibn Khuzaymah)

Ibland, efter att ha sagt "as-Salâmu ´alaykum wa Rahmatullâh" till höger, sade han till vänster endast,

"as-Salâmu ´alaykum." (an-Nasâ’î, Ahmad and Sirâj)

Ibland brukade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) endast säga,

"as-Salâmu ´alaykum." och vrida sitt ansikte endast lite till höger och inte alls hälsa till vänster. (Ibn Khuzaymah, al-Bayhaqî m fl)

11. Avslutningsfras
Efter att ha gjort Taslîm säger man "Astaghfirullâh" tre gånger. Därefter säger man,

"Allâhumma Antas-Salâmu wa minkas-Salâm, tabârakta ya dhal-Jalâli wal-Ikrâm."

12. Män och kvinnor ber likadant
Imâm Ibrâhîm an-Nakha’î (rahimahullâh) - en av de största av Salaf - sade,

"Kvinnans gärningar i bönen är precis likadana som mannens." (Ibn Abî Shaybah (1/75/2))

Imâm al-Bukhârî (rahimahullâh) sade om Umm ad-Dardâ’ (radhiyâ Allâhu ´anhâ),

"Hon satt i bönen precis som männen satt, och hon var en kvinna med kunskap." (at-Târîkh-us-Saghîr sid. 95)

Vad gäller de som anser att kvinnan ber annorlunda än mannen, så är alla dessa bevis svaga eller påhittade. I ´Ilm-ul-Fiqh så är profetens uttal större än hans gärning, därför att hans uttal gäller alla Muslimer medan hans gärning brukade ibland gälla endast honom. Därför måste alla Muslimer gå efter hadîthen,

"Be som ni har sett mig be." (al-Bukhârî)

[ tauhid ] [ aqidah ] [ manhaj ] [ fiqh ] [ sira ] [ systrar ]
w w w . d a r u l h a d i t h . c o m

As salam alaykom wa rahmatuAllahi wa barakato

UmmAicha