Shirk och dess ursprung

Från: Umm_Amatillaah (Ursprungligt meddelande) Skickat: 2005-02-03 00:43


Shirk och dess ursprung

Av Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî
(Ur "Tahdhîr-us-Sâjid min Ittikhâdh-il-Qubûri Masâjid")




Från det som har fastställts i Sharî´ah, är att människorna utgjorde en gång i tiden ett enda samfund som var fastställt på sann Tawhîd. Därefter kom Shirk och överväldigade dem gradvis. Beviset till detta är Allâh's (tabârak wa ta´âlâ) Uttalande,


"Människorna utgjorde en gång ett enda samfund, så Allâh sände profeterna som förkunnare av ett glatt budskap om hopp och som varnare." (2:213)


Ibn ´Abbâs (radhiyâ Allâhu ´anh) sade,


"Mellan Nûh och Âdam fanns det tio generationer och alla var de fastställda på sanningens Sharî´ah, tills att de skiljde sig åt. Då skickade Allâh profeter som förkunnare av glatt budskap och som varnare." (Ibn Jarîr at-Tabarî's Tafsîr (4/275) och al-Hâkim (2/546) som sade, "Den är autentisk enligt al-Bukhârî's kriterium." adh-Dhahabî instämde.)


Ibn ´Urwah al-Hanbalî sade,


"Detta uttalande avvisar Ahl-ul-Kitâb's (judar och kristna) historiker som hävdar att Qâbil och hans söner var eldsdyrkare." (al-Kawâkib-ud-Durârî fî Tartîb Musnad-ul-Imâm Ahmad 'alâ Abwâb-il-Bukhârî (6/212/1))


Jag säger: Här finns ett motbevis mot vissa filosofer och ateister som hävdar att människans naturliga läggning är Shirk och att Tawhîd så småningom utvecklas i henne! Den föregående Versen motbevisar detta hävdande, vilket även de två kommande hadîtherna gör,


Den första: Hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) uttalande att han rapporterade från sin Herre,


"Jag skapade alla mina tjänare fastställda på sann religion. Därefter kom djävlarna till dem och vilseledde dem från deras sanna religion. De förbjöd människorna det Jag hade tillåtit dem, och de ålade dem att sätta medhjälpare vid Min sida, det som Jag inte hade skickat någon auktoritet för." (Muslim och Ahmad)


För det andra: Hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) uttalande,


"Varje barn är fött med Fitrah (naturlig läggning, d v s Muslim), men hans föräldrar får honom att bli jude, kristen eller eldsdyrkare." (al-Bukhârî och Muslim)


Abû Hurayrah sade,


"Läs om ni så behagar, "Den tro som Allâh vid skapelsen lade ned som en naturens norm i människan - ingenting kan rubbas i Allâh's skapelse!"" (30:30) (al-Bukhârî)


Efter denna klara förklaring, är det bland det viktigaste för en Muslim att känna till hur Shirk spred sig bland de troende, efter att de hade varit Muwahhidûn (fastställda på Tawhîd).


Beträffande Allâh's Uttalande om Nûh's folk,


"De har tänkt ut den listigaste plan och de säger, "Låt er aldrig överge era gudar - varken Wadd, Suwâ', Yaghûth, Ya´ûq eller Nasr."" (71:22-23)


har det rapporterats flera rapporteringar av en grupp Salaf, att dessa fem avgudar var rättfärdiga dyrkare. Men efter att de hade dött, viskade Shaytân till deras folk att återtåga och sitta på deras gravar. Därefter viskade Shaytân till de som efterträdde dem att ta dem som avgudar och han förskönade åt dem tanken att de ständigt skulle påminnas av dem och därigenom följa deras rättfärdiga ledning. Därefter föreslog Shaytân den tredje generationen att de skulle dyrka dessa avgudar vid sidan av Allâh (ta´âlâ) och han viskade till dem att det var så här deras förfäder brukade göra.


Så Allâh skickade Nûh (´alayhis-salâm) för att ålägga dem att endast dyrka Allâh. Dock skulle endast ett fåtal besvara hans mission. Allt detta talar Allâh (´azza wa jall) om i kapitlet Nûh.


Ibn ´Abbâs berättade,


"Sannerligen är dessa fem namn några rättfärdiga människor från Nûh's folk. Efter att de hade dött, viskade Shaytân till deras folk att bygga statyer av dem och att placera dessa statyer på deras samlingsplatser som en påminnelse av dem, vilket de också gjorde.


Det var dock ingen som dyrkade dessa statyer, tills att de dog och den egentliga avsikten med statyerna glömdes bort. Därefter började man dyrka dem." (al-Bukhârî)


Liknande har rapporterats av Ibn Jarîr at-Tabarî och andra från Salaf (radhiyâ Allâhu ´anhum)


I ad-Durar-ul-Manthûr (6/269) står det,


"´Abdullâh bin Humayd berättade från Abû Mutahhar, som sade, "Yazîd bin al-Muhallab nämndes åt Abû Ja´far al-Bâqir. Han sade,


"Han dödades på en plats där andra än Allâh först dyrkades."


Därefter nämnde han Wadd och sade,


"Wadd var Muslim som älskades av sitt folk. När han hade dött, började människorna samla sig runt hans grav i Babels land, jämrande och sörjande. Så när Iblîs såg dem jämra och sörja över honom, förvandlades han till en människa och kom till dem och sade, "Jag ser att ni sörjer och jämrar över honom. Varför gör ni inte en bild på honom och sätter den sen där ni samlas, så att ni må påminnas av honom?" De sade, "Ja." och gjorde en bild på honom och satte den på sin samlingsplats som påminde dem om honom. När Iblîs såg hur pass de kom ihåg honom, sade han, "Varför gör inte varje person från er en liknande bild på honom som ni kan ha i ert eget hus, så att ni må påminnas av honom?" De sade, "Ja." Så varje hushåll gjorde en bild på honom som de vördade och som ständigt fick dem att påminnas av honom."


Abû Ja´far sade,


"De som tillhörde den senare generationen såg vad de (den tidigare generationen) hade gjort och betraktade det så pass, att de tog honom som en avgud vid sidan av Allâh."


Därefter sade han,


"Detta var den första avguden som dyrkades istället för Allâh och de kallade denna avgud för "Wadd"." (Även rapporterat av Ibn Abî Hâtim och Ibn ´Urawh's al-Kawâkib-ud-Durârî )


På så sätt fullbordades Allâh's (tabârak wa ta´âlâ) Vishet när Han skickade Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som den sista profeten och gjorde hans Sharî´ah som ett fullbordande av alla föreskrivna Lagar, i vilken Han förbjöd alla medel och tillvägagångssätt som kan få människorna falla i Shirk - vilket är den största synden.


På grund av detta är det förbjudet att bygga relikskrin över gravarna och avse specifika resor till dem, att ta dem som högtidsplatser och att avge löften vid den som ligger i graven.



[ tauhid ] [ aqidah ] [ manhaj ] [ fiqh ] [ sira ] [ systrar ]
w w w . d a r u l h a d i t h . c o m