Shirk - Det ultimata brottet

Från: Umm-Salamah (Ursprungligt meddelande) Skickat: 2003-12-24 12:54

Bismillah

Assalamo aleikum wa rahmatouhAllahi wa barakatouh

Här kommer ännu en bra artikel, denna om SHIRK, motsatsen till TAUHID. Även denna är hämtad från www.islam.nu



Shirk - Det ultimata brottet

Källa: 'Invitation to Islam' - nr 2 juli 1997
Översatt av: Stockholm Salafi Center



--------------------------------------------------------------------------------


Mord, våldtäkt, barnmisshandel och folkmord. Dessa är några av de motbjudande brott som begås i vår värld idag. Många tycker säkert att dessa är de värsta tänkbara brotten som kan begås. Men det finns något värre än alla dessa brott tillsammans. Det brottet kallas shirk.
Vissa människor ifrågasätter nog detta påstående. Men om man sätter det i sitt rätta sammanhang så kommer detta att bli uppenbart för varje uppriktig människa.

Det är ingen tvekan om att ovanstående brott är avskyvärda, men i jämförelse med shirk bleknar de. När en man mördar, våldtar och stjäl så är den orättvisan riktad direkt till en annan människa. Men när en man begår shirk, är orättvisan riktad direkt mot Skaparen av himlarna och jorden; Allah. När en person mördas ges alla möjliga sorters förklaringar, men en en sak som mördaren inte kan påstå är att den han mördade var någon som försåg honom med mat, husrum, kläder och alla andra saker som hjälper människan att överleva i detta liv.

Men när en person begår shirk försöker han, medvetet eller omedvetet, att anföra en orättvisa mot den som förser honom med allt detta nödvändiga - och ofta en hel del mer. Den som förser oss med alla våra livsnödvändigheter och önskemål är självklart Allah, Universums Herre. Är det rätt av oss att begå detta brott mot den som har försett oss med allt som vi någonsin kan behöva? Detta är den ultimata beviset av brist på tacksamhet som människan visar, och detta kommer till slut orsaka många människor evig smärta. Allvaret i detta brott har nu blivit klargjort inshaAllah, (om Allah Vill) men kanske du nu undrar : ’vad exakt är shirk?’


Shirk i Verkligheten

Rent språkligt betyder shirk, partnerskap eller ”att dela” eller ”att associera.” Följaktigen betyder det, i Islam, att ge till andra det som endast tillhör Allah. Med detta menas att delar av Allahs skapelse givs befogenheter och attribut som endast tillhör Allah, således är det slutligen att dyrka någon annan än Allah eftersom dessa delar av skapelsen görs till jämlikar med Allah.

Syftet med skapelsen sammanfattas i Qur'anen där Allah säger:
"Jag har skapat jinnerna[1] och människorna enbart för att de ska dyrka Mig”
[adh-Dhariyat 51: 56]

Man existerar på denna jord endast för att dyrka Allah, och genom att begå shirk, förnekar man själva syftet med sin existens. För Allah, är detta den grövsta synden och därför oförlåtlig.
Allah säger:

"Allah förlåter inte dem som sätter medhjälpare vid Hans sida (shirk)
men Han förlåter den Han vill hans mindre synder."
[an-Nisaa’ 4:48]

Detta betyder att allting kan förlåtas förutom shirk. Emellertid ska vi inte missuppfatta detta genom att tro att de som begår shirk är totalt fördömda. Allah kallar sig själv al-Ghaffoor (Den Mest Förlåtande), och verkligen är Han Den Mest Förlåtande. Om en person begår shirk och sen önskar ångrar sig, så accepterar Allah hans ånger. Men om personen inte ångrar sig under sin livstid förlåter inte Allah denna person på domedagen. Denna person kommer att bli dömd till helveteselden för evigt och hon/han kommer aldrig kunna komma ut. Man måste också komma ihåg att Allahs straff för detta brott inte är diskriminerande. En muslim som begår shirk under sin livstid, och inte ångrar sig, kommer även han att möta den eviga helveteselden. Det är denna tanke som hjälper muslimer att inte bli för bekväma och arroganta liksom några av de tidigare nationerna[2]

Vissa människor säger att den eviga Helveteselden är orättvis. Men sannerligen är Allah den Mest Rättvise. Medan några får gå till helvetet för alltid för att ha begått shirk, kommer några att gå till Paradiset för alltid för att ha upprätthållit tauhid. De som säger att Allah handlar orättvist genom att skicka några till Helvetet för alltid, borde i sådana fall också tycka att Allah är orättvis för att han skickar vissa till Paradiset för alltid! Men vi vet att de som hävdar detta, aldrig själva skulle vägra en ändlös belöning såsom Paradiset, och genom detta visar de den svaga mänskliga förståelsen i detta argument.

Vi ska inte lura oss själva genom att tro att vi på något sätt kan skada Allah genom att begå shirk. Snarare skadar vi oss själva genom hotet av Allahs straff. Det är som om en människa totalt förnekar och vänder ryggen till Allah efter allt som Han har gynnat honom med. Även om ett brott begåtts mot Allah, så skadar det inte Honom - Sådan är vår Skapares Storhet och Fullkomlighet. För att kunna förstå hur shirk uttrycker sig i vår värld, behöver vi se på hur det relateras till de olika kategorierna av tauhid (angivet i de sista ämnena).


Shirk i Allahs Härskande (Rubbobiya)

Denna kategori av shirk har två aspekter:

(1) Shirk genom association
Som muslimer tror vi att det är Allah ensam som Kontrollerar och Upprätthåller universum. De som begår shirk genom att associera tror att Allah är Skaparen, men att även andra delar av skapelsen har en roll i upprätthållandet av världen. Ett klassiskt exempel på detta är det kristna treenighetskonceptet. Kristna tror inte att Gud (Allah) ensam styr mänskligheten. De tror att de andra två delarna av treenigheten, Jesus (as) och den Heliga anden, också spelar en roll i världens affärer. T.ex; Jesus bestämmer över världen och den heliga anden hjälper kristna människor i deras dagliga liv. Kvaliteter som dessa tillhör endast Allah. Hinduerna begår också denna form av shirk, de har flera hundra olika gudar för varje aspekt av sina liv.

Olyckligtvis har även vissa muslimer fallit offer för denna form av shirk. Det är många från den Indiska kontinenten som ofta kallar på helgon och bortgångna heliga män. En av de vanligaste helgonen som de åkallar är Abdul-Qadir al-Jeelani[3] som de kallar 'AI-Ghawth-e-Azam' (den största hjälpen).

(2) Shirk genom förnekande
Genom århundradena har många filosofier och livsvägar förnekat Guds existens. Buddism och Jainism är några bland världsreligionerna som hävdar denna tro. Under 18- och 1900 talet ledde den naturvetenskapliga kunskapens utveckling till att många forskare och filosofer påstod att Gud endast var en inbillning. Genom att häva rollen av en överlägsen lagstiftare och påstå att Gud inte finns, försöker man i slutändan göra sig själva till herrar över sina öden. Några ateister ger Allahs Attribut till Hans skapelse. Genom att förneka Allah, hävdar de att världen är evig utan vare sig början eller slut. Vi vet att denna egenskap endast är för Allah.


Shirk i Allahs Namn och Attribut (Asma wa Sifaat)

Denna kategori av shirk har två aspekter:

(1) Shirk genom liknelse
Tauhid av Allahs Namn och Attribut kräver att vi tror att Allah är fri från all mänsklig likhet. De som begår shirk genom liknelse ger attribut till Gud som är mer passande för människor än den allsmäktiga Skaparen. Kristendomen är åter igen är skyldig till denna sortens shirk. I Bibeln hittar vi oräkneliga exempel där Gud ges mänskliga attribut. I Första Moseboken sägs det att Gud skapade världen på sex dagar och vilade på den sjunde!! På andra sidor kan man läsa att Gud ångrar sig för sina onda tankar och kände sig ledsen för sina handlingar!

Denna typ av shirk har t o m. fört vissa människor till gränsen av galenskap. I Indien finns det många hinduer som dyrkar gudomen Shiva Lingam. Det är en avgudabild som är formad och skapad för att representera de manliga genitalierna. För hinduerna representerar den Guds reproduktiva krafter, och de visar sin tillgivenhet genom att massera guden med mjölk, vatten och smör!

Dessa exempel på liknelser är sannerligen att göra orättvisa mot Den Allsmäktige, som svarar i Qur'anen:

”Ingenting är som Han – Han som hör allt, ser allt”
[ash-Shura 42:11]

(2) Shirk genom förgudning
Denna typ av shirk uppstår när skapade varelser ges namn eller attribut som tillhör Allah och på så sätt blir någon slags avgudar. Denna typ av shirk är speciellt populär bland människor, t.ex finns det flera människor som tillskrivits en gudalik status av ignoranta sympatisörer. Jesus, Buddha, Rama, Zoroaster och många andra kända förgångna religiösa personer har alla ansetts vara inkarnationer av Den Allsmäktige. Även under 1900-talet har vi sett många kulter dyka upp med ledare som hävdar att de besitter någon slags gudomlighet. Sai Baba[4], David Koresh[5], Guru Rajnishi[6] och många fler har alla hävdat att de besitter detta attribut som endast tillhör Allah.


Shirk i Dyrkandet av Allah (Ibaadah)

Denna kategori av shirk har två aspekter:

(1) Större Shirk (Shirk-ul-Akbar)
Som muslimer tycker vi att all form av dyrkan endast skall riktas till Allah. Människor som fysiskt riktar sin dyrkan åt andra än Allah, begår denna stora shirk. Genom att göra denna handling begår mänskligheten en rebellisk handling och placerar sig själv i den eviga helveteselden.

Dyrkan i Kristendomen är oftast helt utan Guds namn, och kristna bugar ofta inför statyer av Kristus, Maria och många andra helgon som finns i Kristendomen. Flera muslimer har också tagit till sig detta. Tusentals om inte miljoner okunniga muslimer gör pilgrimsresor till helgons och heliga mäns gravar. Vid gravarna utför de riter som klart och tydligt motsätter sig tauhids (Allahs Enhet) principer. De utför böner (bokstavligen!) vid gravarna, de offrar i det döda helgonets namn och de gör tawaf (cirkulerar) runt graven. Många av dem ber till och med helgonen att välsigna dem med barn och förlåta dem för deras synder! Allt detta motsäger Allahs ord när Han sade till oss:

”Säg; Min bön och all min andakt, mitt liv och min död tillhör Allah, världarnas Herre”
[al-An'aam 6:162]

Den stora sortens shirk har tagit överhanden bland världsbefolkningen och den är det ultimata hindret för vår räddning.

(2) Mindre Shirk (Shirk-ul-Asghar)
Mahmood bin Lubayd rapporterade att Allahs Budbärare (sallallahu aleihi wa sallam) sade:
”Det jag fruktar mest för er är den lilla sortens shirk'. Följeslagarna frågade: 'Å, Allahs Budbärare, vad är den lilla sortens shirk?' Han svarade: 'Att göra goda gärningar för att fånga andra människors blickar (ar-riya), för med säkerhet kommer Allah att säga på domedagen när folket tar emot sina belöningar; 'Gå till de som du visade upp dig för i världen och se om du kan få någon belöning från dem' ”[7]

När vi gör rättfärdiga handlingar ska vår avsikt vara att behaga Den som försörjer oss och håller oss levande. Det ska inte vara för att behaga de som inte gjort någonting alls i jämförelse med vad Skaparen gjort. Att visa upp sig för andra har blivit en sjukdom bland människorna, och det tar bort varje uns uppriktighet som kan finnas inuti en person. Sannolikt är Islam den enda livsvägen som kan föra oss ifrån denna lilla handling, och ställa den i proportion till sin högst allvarliga konsekvens.

Att veta vilka risker det innebär att begå shirk är av stor vikt. Vare sig vi är muslimer eller inte så ska vi inse att det är brottet shirk som har lett till förstörelsen av vår värld idag. Genom att ta människan ifrån dyrkandet av Allah, leds hon till att dyrka andra människor, vilket i sin tur leder till förtryck och grymhet. Genom att människor inskränks till denna världs trångsynthet, förnekas de vidsträcktheten i livet efter detta, som leder till rättvisa och framgång. Därför är shirk, med all säkerhet det ultimata brottet.




--------------------------------------------------------------------------------
[1] Jinner är en annan del av Allahs skapelse. De skapades från rökfri eld och är (liksom människan) skapade för att dyrka Allah.
[2]Det judiska folket fick mycket hjälp av Allah. Men denna favorisering resulterade i att de blev arroganta, och Allahs fördelar togs ifrån dem.
[3] Abdul-Qadir AI-Jeelanee föddes i Jiilan (Iran) år 1077 E.Kr. Han var jurist i Islamisk lag från den Hanbalitiska skolan. Många mirakel har falskeligen blivit tillskrivna honom, vilka givit honom en gudalik status. Själv var han väldigt hård mot de som gick emot tauhid. Sufiordern Qaadirii är döpt efter honom. Han dog år 1166 kristen tideräkning.
[4] Sai Baba är en indisk 'Helig man' som har lojalitet från miljoner människor runt om i världen genom sin ”multi-tro” sekt. Han är avgudad så till den milda grad att hans anhängare går upp vid gryningen varje dag och tillber honom
[5] David Koresh var ledaren av en davidiansk sekt grundad i Waco, Texas, U.S.A. Koresh omtolkade den Bibliska läran för att kunna förklara sig själv som Guds son. Kulten dog ut 1993 när en eld dödade de flesta av Koreshs anhängare efter en skottlossnig med FBI agenter.
[6] Guru Rajnishi var ledaren för ett stort amerikanskt samhälle under 80- talet. Kulten tappade fart efter att den blev anklagad för att försöka mörda en amerikansk politiker.
[7] Autentisk - Rapporterad av Ahmed, Baihaqi och Tabarani.

Från: Umm-Aicha Skickat: 2004-01-04 20:09


Shirk - syndernas synd
Författare: Imâm Muhammad bin Ahmad adh-Dhahabî
Källa: Kitâb-ul-Kabâ'ir, sid.15-16
[© darulhadith, 29.08.2003]

Shirk är att sätta en vederlik vid Allâhs sida och att dyrka någon annan vid sidan av Honom. Det kan vara en sten, ett träd, solen, månen, en profet, en teolog, en Djinn, en stjärna, en ängel o s v.

Allâh (ta´âlâ) har sagt:

"Allâh förlåter inte den som sätter medhjälpare vid Hans sida, men Han förlåter vad som helst under detta." [1]

"Allâh utestänger den från paradiset som sätter medhjälpare vid Allâhs sida och Elden skall bli hans sista hemvist." [2]

"Att sätta medhjälpare vid Hans sida är att begå en svår orätt." [3]

Många verser tar upp denna fråga. Den som dyrkar någon annan vid sidan av Allâh och dör som en Mushrik, kommer att vara i Elden till evig tid. Likaså kommer den som tror på Allâh och dör som en troende att höra till paradisets folk även om han innan dess straffas. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

"Skall jag inte underrätta er om den allvarligaste synden? Att dyrka någon vid sidan av Allâh..." [4]

"Håll er borta från de sju destruktiva synderna: Shirk..." [5]

"Döda den som ändrar sin religion." [6]



--------------------------------------------------------------------------------

[1] 4:48.

[2] 5:72.

[3] 31:13.

[4] al-Bukhârî (2653) och Muslim (87).

[5] al-Bukhârî (2766) och Muslim (89).

[6] al-Bukhârî (3017).


Viktig notering: Detta och liknande starff som är föreskriva i Shari`ah gäller då det finns ett muslimskt land där en muslimsk makthavare har makten. Lagen tillämpas då en Muslim öppet lämnar sin religion, och efter att bevisen har lagts fram. Lagen tillämpas av makthavaren eller hans administartörer, och det är således förbjudet att ta makten i egna händer och tillämpa dessa straff, varesig det är i ett muslimskt land eller i ett land som sverige. I sverige kan muslimerna alltså inte tillämpa sådana lagar.


[ tauhid ] [ aqidah ] [ manhaj ] [ fiqh ] [ sira ] [ systrar ]
w w w . d a r u l h a d i t h . c o m

Från: Umm-Aicha Skickat: 2004-01-04 20:10


Shirk och dess ursprung

Av Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî
(Ur "Tahdhîr-us-Sâjid min Ittikhâdh-il-Qubûri Masâjid")




Från det som har fastställts i Sharî´ah, är att människorna utgjorde en gång i tiden ett enda samfund som var fastställt på sann Tawhîd. Därefter kom Shirk och överväldigade dem gradvis. Beviset till detta är Allâh's (tabârak wa ta´âlâ) Uttalande,


"Människorna utgjorde en gång ett enda samfund, så Allâh sände profeterna som förkunnare av ett glatt budskap om hopp och som varnare." (2:213)


Ibn ´Abbâs (radhiyâ Allâhu ´anh) sade,


"Mellan Nûh och Âdam fanns det tio generationer och alla var de fastställda på sanningens Sharî´ah, tills att de skiljde sig åt. Då skickade Allâh profeter som förkunnare av glatt budskap och som varnare." (Ibn Jarîr at-Tabarî's Tafsîr (4/275) och al-Hâkim (2/546) som sade, "Den är autentisk enligt al-Bukhârî's kriterium." adh-Dhahabî instämde.)


Ibn ´Urwah al-Hanbalî sade,


"Detta uttalande avvisar Ahl-ul-Kitâb's (judar och kristna) historiker som hävdar att Qâbil och hans söner var eldsdyrkare." (al-Kawâkib-ud-Durârî fî Tartîb Musnad-ul-Imâm Ahmad 'alâ Abwâb-il-Bukhârî (6/212/1))


Jag säger: Här finns ett motbevis mot vissa filosofer och ateister som hävdar att människans naturliga läggning är Shirk och att Tawhîd så småningom utvecklas i henne! Den föregående Versen motbevisar detta hävdande, vilket även de två kommande hadîtherna gör,


Den första: Hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) uttalande att han rapporterade från sin Herre,


"Jag skapade alla mina tjänare fastställda på sann religion. Därefter kom djävlarna till dem och vilseledde dem från deras sanna religion. De förbjöd människorna det Jag hade tillåtit dem, och de ålade dem att sätta medhjälpare vid Min sida, det som Jag inte hade skickat någon auktoritet för." (Muslim och Ahmad)


För det andra: Hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) uttalande,


"Varje barn är fött med Fitrah (naturlig läggning, d v s Muslim), men hans föräldrar får honom att bli jude, kristen eller eldsdyrkare." (al-Bukhârî och Muslim)


Abû Hurayrah sade,


"Läs om ni så behagar, "Den tro som Allâh vid skapelsen lade ned som en naturens norm i människan - ingenting kan rubbas i Allâh's skapelse!"" (30:30) (al-Bukhârî)


Efter denna klara förklaring, är det bland det viktigaste för en Muslim att känna till hur Shirk spred sig bland de troende, efter att de hade varit Muwahhidûn (fastställda på Tawhîd).


Beträffande Allâh's Uttalande om Nûh's folk,


"De har tänkt ut den listigaste plan och de säger, "Låt er aldrig överge era gudar - varken Wadd, Suwâ', Yaghûth, Ya´ûq eller Nasr."" (71:22-23)


har det rapporterats flera rapporteringar av en grupp Salaf, att dessa fem avgudar var rättfärdiga dyrkare. Men efter att de hade dött, viskade Shaytân till deras folk att återtåga och sitta på deras gravar. Därefter viskade Shaytân till de som efterträdde dem att ta dem som avgudar och han förskönade åt dem tanken att de ständigt skulle påminnas av dem och därigenom följa deras rättfärdiga ledning. Därefter föreslog Shaytân den tredje generationen att de skulle dyrka dessa avgudar vid sidan av Allâh (ta´âlâ) och han viskade till dem att det var så här deras förfäder brukade göra.


Så Allâh skickade Nûh (´alayhis-salâm) för att ålägga dem att endast dyrka Allâh. Dock skulle endast ett fåtal besvara hans mission. Allt detta talar Allâh (´azza wa jall) om i kapitlet Nûh.


Ibn ´Abbâs berättade,


"Sannerligen är dessa fem namn några rättfärdiga människor från Nûh's folk. Efter att de hade dött, viskade Shaytân till deras folk att bygga statyer av dem och att placera dessa statyer på deras samlingsplatser som en påminnelse av dem, vilket de också gjorde.


Det var dock ingen som dyrkade dessa statyer, tills att de dog och den egentliga avsikten med statyerna glömdes bort. Därefter började man dyrka dem." (al-Bukhârî)


Liknande har rapporterats av Ibn Jarîr at-Tabarî och andra från Salaf (radhiyâ Allâhu ´anhum)


I ad-Durar-ul-Manthûr (6/269) står det,


"´Abdullâh bin Humayd berättade från Abû Mutahhar, som sade, "Yazîd bin al-Muhallab nämndes åt Abû Ja´far al-Bâqir. Han sade,


"Han dödades på en plats där andra än Allâh först dyrkades."


Därefter nämnde han Wadd och sade,


"Wadd var Muslim som älskades av sitt folk. När han hade dött, började människorna samla sig runt hans grav i Babels land, jämrande och sörjande. Så när Iblîs såg dem jämra och sörja över honom, förvandlades han till en människa och kom till dem och sade, "Jag ser att ni sörjer och jämrar över honom. Varför gör ni inte en bild på honom och sätter den sen där ni samlas, så att ni må påminnas av honom?" De sade, "Ja." och gjorde en bild på honom och satte den på sin samlingsplats som påminde dem om honom. När Iblîs såg hur pass de kom ihåg honom, sade han, "Varför gör inte varje person från er en liknande bild på honom som ni kan ha i ert eget hus, så att ni må påminnas av honom?" De sade, "Ja." Så varje hushåll gjorde en bild på honom som de vördade och som ständigt fick dem att påminnas av honom."


Abû Ja´far sade,


"De som tillhörde den senare generationen såg vad de (den tidigare generationen) hade gjort och betraktade det så pass, att de tog honom som en avgud vid sidan av Allâh."


Därefter sade han,


"Detta var den första avguden som dyrkades istället för Allâh och de kallade denna avgud för "Wadd"." (Även rapporterat av Ibn Abî Hâtim och Ibn ´Urawh's al-Kawâkib-ud-Durârî )


På så sätt fullbordades Allâh's (tabârak wa ta´âlâ) Vishet när Han skickade Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som den sista profeten och gjorde hans Sharî´ah som ett fullbordande av alla föreskrivna Lagar, i vilken Han förbjöd alla medel och tillvägagångssätt som kan få människorna falla i Shirk - vilket är den största synden.


På grund av detta är det förbjudet att bygga relikskrin över gravarna och avse specifika resor till dem, att ta dem som högtidsplatser och att avge löften vid den som ligger i graven.



[ tauhid ] [ aqidah ] [ manhaj ] [ fiqh ] [ sira ] [ systrar ]
w w w . d a r u l h a d i t h . c o m

Från: Umm-Aicha Skickat: 2004-01-04 20:11


Varför är Shirk den största synden?

Shaykh Sâlih al-Fawzân
(Ur "Kitâb-ut-Tawhîd" kap. ash-Shirk: Ta´rîfuhu wa Anwâ´uh)




Dess definition:


Shirk är att man sätter en medhjälpare vid Allâh’s (ta´âlâ) sida i Hans Herravälde och Gudomlighet. För det mesta förekommer Shirk i dyrkan genom att dyrka någon annan än Allâh med Honom, eller tillägna honom någon form av dyrkan, som t ex att förrätta offer, ge löften, fruktan, hopp och kärlek. Shirk är den största synden och det beror på:



Att man förliknar skapelserna med Skaparen med specifika gudomligheter. Den som sätter någon medhjälpare vid Allâh sida, har förliknat den med Honom. Detta är största orätt. Han (ta´âlâ) sade,


"Att sätta medhjälpare vid Hans sida är att begå en svår orätt." (Luqmân: 13)


Orätt är att man placerar en sak på fel plats. Så den som dyrkar någon annan än Allâh, har placerat dyrkan på fel plats och tillägnat den till någon som inte har rätt till den – och detta är den största orätt.



Allâh har underrättat att Han inte förlåter den som inte gör Tawbah för den. Han (ta´âlâ) sade,


"Allâh förlåter inte dem som sätter medhjälpare vid Hans sida, men Han förlåter den Han vill allting annat förutom det." (Sûrat-un-Nisâ’: 48)



Allâh underrättade att Han har förbjudit Paradiset för en Mushrik och att han är bland eviga invånarna i Helvetets eld. Han (ta´âlâ) sade,


"Allâh utestänger den från Paradiset som sätter medhjälpare vid Allâh’s sida och Elden skall bli hans sista hemvist. För syndare finns inga hjälpare." (Sûrat-ul-Mâ’idah: 72)



Shirk nollställer alla handlingar. Han (ta´âlâ) sade,


"Om de hade satt medhjälpare vid Hans sida skulle helt visst allt vad de åstadkommit gått om intet." (Sûrat-ul-An´âm: 88)


Och Han (ta´âlâ) sade,


"Men det har uppenbarats för dig liksom för dina föregångare att om du sätter medhjälpare vid Allâh’s sida skall allt vad du har åstadkommit gå om intet." (Sûrat-uz-Zumar: 65)



Det är tillåtet att döda en Mushrik och beslagta hans egendom. Han (ta´âlâ) sade,


"När de helgade månaderna gått till ända, skall ni döda avgudadyrkarna, var ni än träffar på dem; tag dem till fånga och omringa dem och lägg er i försåt för dem." (Sûrat-ut-Tawbah: 5)


Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade,


"Jag har blivit beordrad att strida mot människorna tills att de säger "Det finns ingen gud utom Allâh". Om de säger det, är deras blod och egendomar säkra från mig, förutom om man har rätt till dem." (al-Bukhârî och Muslim)


´Allâmah Ibn-ul-Qayyim sade,


"Han (subhânah) underrättade att meningen med skapelsen och befallningen, är att man skall känna lära Honom med hjälp av Hans Namn och Egenskaper, att endast Han dyrkas utan någon medhjälpare och att man upprättar människorna att handla rättvist och det är den rättvisa som upprättade himlarna och jorden, precis som Han (ta´âlâ) sade,


"Vi sände Våra sändebud med klara bevis och med dem sände Vi Skriften och en Våg för att hjälpa människorna att handla rättvist." (Sûrat-ul-Hadîd: 25)


Så Han (subhânah) underrättade att Han hade skickat Sina sändebud och Sina böcker för att hjälpa människorna att handla rättvist och det är ´Adl (rättvisa). Och Tawhîd är från de största rättvisorna och är toppen på rättvisan och dess grund, medan Shirk är orätt, precis som Han (ta´âlâ) sade,


"Att sätta medhjälpare vid Hans sida är att begå en svår orätt." (Luqmân: 13)


Shirk är alltså den största orätt och Tawhîd är den rättvisaste rättvisan." (al-Jawâb-ul-Kâfî sid. 109)

[ tauhid ] [ aqidah ] [ manhaj ] [ fiqh ] [ sira ] [ systrar ]
w w w . d a r u l h a d i t h . c o m

Från: Umm-Aicha Skickat: 2004-01-04 20:13


Shirk – den största synden
Av Shaykh Muhammad bin Jamîl Zînû
(Ur ”al-´Aqîdat-ul-Islâmiyyah”)


Fråga 1. Vilken är den största Shirk?

Svar 1. Den största Shirk är att man tillägnar någon typ av dyrkan till någon annan än Allâh, som t ex tillbedjan och att man förrättar offer o s v. Beviset är Hans (ta´âlâ) Uttalande,

”Och anropa inte i Allâh’s ställe dem som varken kan gagna dig eller skada dig; om du gjorde detta skulle du bli en av dem som begår svår orätt mot sig själva.” (Yûnus: 116)

Och hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) uttalande,

”De största synderna är att man gör Shirk med Allâh, sätter sig emot föräldrarna…” (Muslim)



Fråga 2. Vilken synd är störst hos Allâh?

Svar 2. Den största synden hos Allâh är den största Shirk. Beviset är Hans (ta´âlâ) Uttalande beträffande Luqmân,

”Käre son! Sätt inte medhjälpare vid Allâh’s sida; att sätta medhjälpare vid Hans sida är att begå en svår orätt.” (Luqmân: 13)

Allâh’s sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) blev frågad ”Vilken synd är störst hos Allâh?” Han svarade,

”Att du anropar en Nidd (rival, medhjälpare) med Allâh, då det är Han som har skapat dig.” (al-Bukhârî)


Fråga 3. Förekommer det Shirk i denna Ummah?

Svar 3. Ja, det förekommer. Beviset är Hans (ta´âlâ) Uttalande,

”Och de flesta av dem, om de tror på Allâh, sätter medhjälpare vid Hans sida.” (Yûsuf: 106)

Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade,

”Stunden kommer inte att gå in, förrän stammar från min Ummah sluter sig till polyteisterna och dyrkar avgudar.” (at-Tirmidhî)


Fråga 4. Vad är domen beträffande tillbedjan till de döda eller frånvarande?

Svar 4. Det är från den största Shirk att tillbe dem. Allâh (ta´âlâ) sade,

”Anropa därför inte en annan gud vid sidan av Allâh; i annat fall kommer du höra till dem som skall straffas.” (ash-Shu´arâ’: 213)

Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade,

”Den som dör och anropar en Nidd istället för Allâh, kommer få träda in i Helvetet.” (al-Bukhârî)


Fråga 5. Är tillbedjan dyrkan?

Svar 5. Ja, tillbedjan är dyrkan. Allâh (ta´âlâ) sade,

”Er Herre säger: ”Be till Mig, så skall Jag besvara er. De som håller sig för goda för att tjäna Mig skall gå med böjt huvud in i Helvetet.”” (Ghâfir: 60)

Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade,

”Tillbedjan är dyrkan.” (at-Tirmidhî)


Fråga 6. Kan de döda höra tillbedjan?

Svar 6. De kan inte höra. Allâh (ta´âlâ) sade,

”Du kan inte förmå dem att lyssna som är begravda.” (Fâtir: 22)

Ibn ´Umar (radhiyâ Allâhu ´anhumâ) sade, ”Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) stod på Qalîb (polyteisternas gravar) Badr och sade,

”Har ni fått se att er Herres löften var sanna?” Därefter sade han,

”Sannerligen hör de vad jag säger nu.”

Så detta nämndes till ´Â’ishah och hon sade, ”Sannerligen sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam),

”Sannerligen vet de nu, att det som jag brukade tala om för dem är sant.” Därefter läste hon,

”Du kan inte förmå de döda att höra.” (an-Nahl: 80)

Qatâdah, hadîthens berättare, sade,

”Allâh återupplivade dem så att de kunde höra hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tal som en tillrättavisning, förödmjukelse, bestraffning, bedrövelse och ånger.” (al-Bukhârî i ”Kitâb-ul-Mughâzî” kap. 8)


Utdrag och slutsatser ur hadîthen


1. De döda polyteisternas hörsel var endast tillfällig, baserat på hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) uttalande,

”De hör vad jag säger nu.”

Det förstådda är, att de inte hör efter detta ögonblick, eftersom ”Allâh återupplivade dem så att de kunde höra hans tal som en tillrättavisning, förödmjukelse…”, vilket sades av Qatâdah, hadîthens berättare.

2. Att ´Â’ishah förnekar Ibn ´Umar’s berättelse och att profeten inte alls sade ”De hör” utan att han sade ”Sannerligen vet de nu”, baserat på Versen,

”Du kan inte förmå de döda att höra.” (an-Nahl: 80)

3. Det är möjligt att man får Ibn ´Umar’s och ´Â’ishah’s berättelser att stämma överrens med följande:

I grund och botten är de döda berövade från att höra, precis som det tydliggörs i Qur’ânen. Dock återupplivade Allâh de döda polyteisterna som ett mirakel åt sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), så att de kunde höra, precis som Qatâdah, hadîthens berättare, tydliggjorde, och Allâh vet bättre.

[ tauhid ] [ aqidah ] [ manhaj ] [ fiqh ] [ sira ] [ systrar ]
w w w . d a r u l h a d i t h . c o m