'Aishah bint abu bakr - läsvärd!

Munitaa- (Ursprungligt meddelande) Skickat: 2008-03-11 22:20
Aishah (radiyAllahu anha) sade:
Ängeln Jibril hämtade min bild inlindat i ett hölje av grönt silke i hans (sallAllahu aleyhi wa sallam) dröm och sade: “Hon är din hustru i denna och nästa värld”

¤

Hon var kvinnan som hade ett utmärkt minne; hon fick äran att vara källan till oerhört många hadither på grund av att hon umgicks mycket med Profeten (sallAllahu aleyhi wa sallam). Hennes kunskap i många områden av Islam såsom fiqh och Shariah, hennes visdom inom tolkning, hennes dominerande kunskap om Profetens (sallAllahu aleyhi wa sallam) lära, hennes trovärdighet och integritet, alla dessa egenskaper har gjort henne till en av de mest anmärkningsvärda personligheterna genom tiderna.

Hon var en väldigt godhjärtad person och ingen som var behövande lämnade hennes hus tomhänt. Det här är berättelsen om ´Aishah, må Allah vara nöjd med henne, en av Profeten Mohammeds (sallAllahu aleyhi wa sallam) fruar, vår moder;

´Aishah föddes år 614 e.kr, hennes mamma var Umm Român och hennes pappa var Abu Bakr Siddique, en Gudsfruktig man som var den främsta supportern till Profeten (sallAllahu aleyhi wa sallam). ´Aishah var mycket välsignad genom att växa upp i denna islamiska miljön, med så goda föräldrar.

Hennes favorit nöje som liten var att gunga och leka med dockor. Vid ett tillfälle då ‘Aishah knappt var 5 år kom Profeten (sallAllahu aleyhi wa sallam) och hälsade på hennes pappa. Han såg han henne leka med en häst som hade vingar, och frågade henne vad det var för något. Hon svarade att det var en häst, han log och sa att hästar har ju inte vingar! Hon svarade snabbt att Profeten Sulaimâns hästar hade vingar! Bara detta var något som visade hennes intelligens, klipskhet och kunskap inom historia och religion - vid så ung ålder!

Hon hade ett minne likt en dator, som aldrig verkade svika henne. När muslimerna utvandrade från Mecka till Medina (Hijra) med Profeten, var ‘Aishah bara 8 år men hon kom ihåg massor utav små detaljer utav resan. ‘Aishahs kunskap var oerhört stor, och hon återberättade massor av hadither; tack vare henne har vi 2210 hadither att läsa och få kunskap av. Under kalifaten på Abu Bakr Siddique, Umar bin Al-Khattab, Uthmân bin Affân och Ali ibn Tâlibs tid, var hennes fatwa accepterade. Hon hade mycket kunskap och många av kompanjoner frågade henne om saker såsom den islamiska lagen om arv osv.

Vid 9:års åldern flyttade ‘Aishah in i Profetens hus, det var inget kungligt slott hon flyttade till utan ett litet rum, med väggarna gjorda utav lera och taket gjort utav ris och löv. För att det inte skulle regna in täcktes taket med en filt. En matta, en tunn madrass, en kudde fylld med bark, en vattenbehållare utav läder, en liten tallrik utav lera, ett litet glas var allt som fanns i rummet. Det fanns inga tecken på rikedomar eller pampiga saker, men detta lilla rum var fyllt utav själsliga skatter.

Även om ‘Aishah levde fattigt och inte hade mycket själv gav hon alltid till de som behövde; En dag när hon fastade kom en tiggare till hennes boende och frågade efter mat. Hon sa till sin tjänsteflicka att ge den lilla brödbiten de hade till tiggaren, tjänsteflickan svarade att då skulle det inte finnas något för ‘Aishah att bryta fastan med. ‘Aishah sa att hon skulle hjälpa den hungriga kvinnan, och att det andra ordnar sig sen. Sannerligen ordnade det sig, någon skickade en skål med kokt kött till henne och ‘Aishah sa till tjänsteflickan att Allah hade gett henne något som var bättre än det hon hade gett bort.

Hon hade ett väldigt gott hjärta och hade mycket lätt för att falla i tårar. Vid ett tillfälle kom en tiggande kvinna till hennes hus, bärande på två små barn; ‘Aishah hade bara tre dadlar vilket hon gav till kvinnan. Kvinnan gav varsin till sina barn och började äta en själv. Ett av barnen åt upp sin del mycket snabbt och tittade på sin mamma när hon åt sin. Kvinnan klarade inte av att se hennes barns hunger och tog ut dadeln ur munnen och delade den i två delar och gav till sina barn. När ‘Aishah såg denna hjärtekrossande scen kunde hon inte kontrollera sina tårar.

¤

‘Aishah var en ärbar, ren, och from kvinna, men ändå lyckades hon inte undkomma hycklarnas skvalleraktiga och ondsinta handlingar. I månaden Sh’abân, 5: e Hijrah, så ledde Mohammed (sallAllahu aleyhi wa sallam) den muslimska armén mot Qaeed och ‘Aishah var med. Hon var en mycket liten och smal 14 årig ung kvinna, och hon hade lånat sin systers Asmas halsband. På vägen tillbaka slog armén läger och ‘Aishah gick ifrån lägret för att uträtta sina mänskliga behov, plötsligt insåg hon att hon hade tappat hennes systers halsband och gick tillbaka för att leta efter det. Lyckligtvis hittade hon den efter en lång tids sökande, när hon kom tillbaka till lägret insåg hon att de hade åkt. Vanligtvis brukade kvinnorna, som var avskilda från männen, gå in i en slags bärstol och dra för draperiet. Sedan brukade männen som ledde kamelerna lyfta upp bärstolen på kamelens rygg. Eftersom ‘Aishah är var väldigt lätt så märkte ingen att hon var borta.

‘Aishah som nu var ensam satte sig ned och väntade på att någon skulle märka att hon var borta och gå tillbaka för att leta efter henne. Safwân bin Mu’attal som hade ansvaret om att kolla om det var något som hade glömts kvar, hittade ‘Aishah sovandes på marken. När ‘Aishah hörde honom vaknade hon och gick upp på kamelen, och Safwân hade flyttat på sig så hon kunde göra det. Nästa dag kom de ikapp armén, och ‘Aishah gick av kamelen framför alla folk, detta var något som gjorde att hycklarna började baktala ‘Aishah och säga att hon var en lösaktig kvinna och att hon hade en tvivelaktig karaktär.

Profeten blev naturligt upprörd över anklagelserna mot hans favorit fru, även ‘Aishah blev upprörd och bad Mohammed (sallAllahu aleyhi wa sallam) att få tillåtelse till att hälsa på sina föräldrar, när hon kom till sina föräldrar började tårarna rinna, hennes mamma försökte trösta henne genom att säga detta endast var rykten från avundsjuka människor eftersom hon var Profetens (sallAllahu aleyhi wa sallam) favorit, hon rådde henne att ha tålamod så skulle nog allt klarna upp igen. Efter tre dagar när ‘Aishah satt med sina föräldrar kom Profeten (sallAllahu aleyhi wa sallam) och sa till henne på ett fint sätt att om hon gjort något fel skulle hon be Allah om förlåtelse. Efter detta försvann tårarna från ‘Aishah och hon frågade sin mamma om att få svara på Mohammed (sallAllahu aleyhi wa sallam), hon var tyst med tårar i ögonen, så ‘Aishah frågade sin pappa, Abu Bakr, om tillåtelse till att tala till profeten (sallAllahu aleyhi wa sallam), även han var tyst. Så tillsist sa ‘Aishah till Mohammed (sallAllahu aleyhi wa sallam) att om hon skulle förneka att hon var skyldig, skulle ingen tro henne, men att hon var oskyldig och Allah Subhanahu wa Ta’ala visste om det. Det bästa svaret till dessa anklagelser var svaret från Yusufs fader;

“Tålamod, du sköna [dygd, är vad jag nu måste visa: ingen klagan och inga förebråelser]! Jag ber Gud om styrka att bära det svåra som ni påstår [har hänt]”
[Koranen 12:18]

Hon var så upprörd att hon inte ens kom ihåg Yusufs faders namn, Ya’aqub. Vid detta tillfälle fick Profeten en uppenbarelse. Han vände sig till ‘Aishah med ett leende och reciterade vesen;

“Det var en grupp av era egna som spred det illvilliga förtalet. Men anse inte detta som ett ont; nej, det är tvärtom ett gott för er!
Var och en av dessa [ryktesspridare] skall stå till svars för sin del i denna synd och den av dem som bär huvudansvaret har ett hårt straff att vänta.

Alla troende män och kvinnor borde - då de hör sådant [tal] - tro det bästa om varandra och säga: “Detta är en uppenbar lögn.” Varför [har ni] inte [krävt] fyra vittnen som stöd [för anklagelsen]? - Eftersom de inte hade vittnen är det nu de som inför Gud är lögnare.
Om Gud inte visade er godhet och förbarmade sig över er i detta och et kommande livet, skulle förvisso ett hårt straff drabba er för allt [förtal] ni sprider, då ni tar upp era tungor och för vidare med era munnar sådant som ni inte vet något om; ni anser det vara obetydligheter, men inför Gud är det allvarliga ting.

Om ni ändå hade sagt, då ni hörde [ryktet]: “Det är inte rätt av oss att tala om detta. Stor är Du i Din härlighet - detta är avskyvärt förtal!”
Gud varnar er för att någonsin återfalla i denna [synd] om ni är [sanna] troende. Gud klargör [Sina] budskap för er. Gud är allvetande, vis.
De som gärna se att skamligt förtal sprids mot de troende har ett plågsamt straff att vänta i denna värld och i det kommande livet. - Gud vet, men ni vet inte [hela sanningen].

Ja, [vad vore ni människor] om Gud inte visade er godhet och förbarmade sig över er och inte i Sin barmhärtighet ömmade för er? TROENDE! Följ inte i Djävulens spår! Djävulen uppmanar dem som följer i hans spår [att begå] skamlösa handlingar och det som strider mot rimlighet och förnuft.

Om Gud inte hade visat er godhet och förbarmat Sig över er, skulle ingen av er ha kunnat rena sig; men Gud låter den Han vill växa i renhet. Gud hör allt, ser allt.”
[Koranen 24:11-21]

‘Aishah hade blivit hedrad med koran verser, där Allah bevisade hennes oskyldighet. Vilket blev till en stor glädje för henne och hon tackade Allah Subhanahu wa Ta’ala.

Efter detta fick Profeten (sallAllahu aleyhi wa sallam) en ännu större respekt för ‘Aishah, han älskade henne oerhört mycket.

¤
Vid ett annat tillfälle var ‘Aishah med på en resa med Profeten (sallAllahu aleyhi wa sallam). Hennes pappa och många män var med dem och ännu en gång föll hennes halsband av. Några kompanjoner skickades ut för att leta efter den, men den hittades inte. Detta ledde till att när bönen fajr kom in, fanns det inget vatten. Kompanijonerna sa att detta var på ‘Aishahs ansvar eftersom de fick leta så länge efter halsbandet. Vid det tillfället kom en uppenbarelse till Profeten (sallAllahu aleyhi wa sallam);

“TROENDE! Gå inte till bön om ni befinner er i omtöcknat tillstånd, [utan vänta] till dess ni vet vad ni säger. [Gör det] inte heller i ett tillstånd av stor rituell orenhet, utan skölj först hela kroppen; undantagna är de som befinner sig på resa. Om någon av er ä sjuk eller befinner sig på resa eller just har förrättat sina behov eller haft beröring med kvinnor och inte finner vatten, skall han ta ren jord och stryka över ansikte och händer. Gud utplånar och förlåter mycken synd”
[Koranen 4:43]

Efter detta blev samma personer som hade kritiserat henne glada, och tackade Allah. Denna vers underlättar mycket för muslimer, i både nu och dåtid, vilket ‘Aishah hade vart källan till.

¤

‘Aishah återberättade att hon var stolt att när det var hennes tur, i hennes boende, i hennes knä, som Profeten (sallAllahu aleyhi wa sallam) gick bort. Hennes bror Abdur-Rahmân kom vid detta tillfälle med en miswak, en slags tandborste som är en kvist från ett träd, i sin hand, så tittade Profeten (sallAllahu aleyhi wa sallam) längtandes på den. ‘Aishah förstod att han ville ha en och frågade sin bror om han kunde dela med sig en. Han gav den till ‘Aishah och eftersom den var lite hård, gjorde hon den mjuk med sina tänder och gav till sin älskade man. Mohammed (sallAllahu aleyhi wa sallam) renade tänderna med den och hade en hand i en skål med vatten, han tvättade hans ansikte om och om igen medan han sa:

“Det finns ingen värd dyrkan förutom Allah, sannerligen har döden sina smärtor”

Sedan pekade han uppåt med sin hand och sa;

“Mot den bästa vännen”

Hans själ lämnade fängelset, den världsliga kroppen.

‘Aishah själv lämnade den världsliga existensen för paradiset år 58 Hijirah den 17 Ramadan, 66 år gammal.

“Till Allah tillhör vi, och till Honom återvänder vi.”

Hon begravdes i en begravningsplats i Medina, Jannatul Baqi. Abu Hurairah ledde begravningsbönen, Abdullah bin Mohammad bin Abdul-Rahman bin Abu Bakr Siddique och Abdullah bin Abdul-Rahman bin Abu Bakr Siddique sänkte ner henne försiktigt i graven.

“[Då säger Gud till den rättfärdige:] “Du själ, som har kommit till ro! Vänd tillbaka till din Herre, tillfredsställd [med Hans gåvor och] omsluten av Hans välbehag! Stig in med skaran av Mina tjänare! Stig in i Mitt paradis!” ”
[Koranen 89:27-30]

källa: Sammanfattat ifrån Great women of Islâm, who were given the good News of Paradise s. 41-58

från www.muslimah.se