HemHem  GalleriGalleri  Bli medlemBli medlem  Logga inLogga in  Islam på svenska:  www.fatwa.se  www.islamforbarn.se  www.salafi.se  www.muslimah.se  www.darulhadith.com  

Dela
 

 Handelns villkor i islam

Gå ner 
FörfattareMeddelande
ummUthaymeen As-Somaliyah



Antal inlägg : 570
Ort : denmark
Registration date : 08-11-24

Handelns villkor i islam Empty
InläggRubrik: Handelns villkor i islam   Handelns villkor i islam Emptyons nov 26, 2008 1:36 pm

Från: Umm_Amatillaah (Ursprungligt meddelande) Skickat: 2006-07-26 10:39


Handelns villkor i Islam
Författare: Imâm Mûsâ bin Ahmad al-Hadjâwî
Förklaring: Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn
Källa: ash-Sharh al-Mumti´ ´alâ Zâd-il-Mustaqni´ (8/119-186)
Mu’assasah Âsâm, 1417/1997
Förkortning: Maktabah Dâr-ul-Hadîth.Com
publicerad 23.07.2006

Originaltexten

Imâm al-Hadjâwî sade:

Handeln har följande villkor:

Ett – Att det råder välbehag under den.

Förklaring

Detta är det första villkoret i handeln, nämligen att både säljaren och köparen är nöjda med den. Beviset för det är Allâhs (ta´âlâ) Ord:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُواْ لاَ تَأْكُلُواْ أَمْوَالَكُمْ بَيْنَكُمْ بِالْبَاطِلِ إِلاَّ أَن تَكُونَ تِجَارَةً عَن تَرَاضٍ مِّنكُمْ

”Troende, tillskansa er inte varandra egendom med orätt – inte heller (under sken av) regelrätta köpeavtal.” (4:29)

Betydelsen av ”inte heller regelrätta köpeavtal” är att handeln sker medan de båda parterna är nöjda med den.

I Sunnahn förekommer det (i betydelse):

”Handeln gäller enbart om den sker utav välbehag.” [1]

Originaltexten

Imâm al-Hadjâwî sade:

Den är inte giltig om den härrör från en orättvist tvingad person.

Förklaring

Om en orättvis makthavare skulle tvinga en försäljare att sälja en viss vara till en person, anses handeln inte vara giltig, ty den härrör inte från välbehag. Samma sak gäller om en person skulle sälja något utav skam och blyghet. I fall du vet att försäljaren säljer varan utav skam och blyghet, är det inte tillåtet för dig att köpa varan i fråga om du vet att han inte skulle ha gjort det om han inte hade skämts. Därför säger de lärda:

”Det är förbjudet att ta emot en gåva om man får reda på att mannen som gav bort gåvan gjorde det utav skam och blyghet.”

Detta för att han inte är nöjd med det, även om han uttryckligen skulle visa det.

Originaltexten

Två – Att både säljaren och köparen innehar ett möjligt förfogande.

Förklaring

Att inneha en möjlighet till ett förfogande innebär att man besitter fyra egenskaper:

Den första: Att man är fri

Den andra: Könsmogen.

Den tredje: Normal.

Den fjärde: Förnuftig.

Vad gäller den första, är det att vara fri, vilket är motsatsen till att vara slav, ty en slavs handel är inte korrekt, vare sig han säljer eller köper, om han inte har sin ägares tillstånd.

Denna dom är baserad på att en slav inte äger och det han har ägs av ägaren. Beviset för det är profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord (i betydelse):

”Den som säljer en slav med en egendom får själv egendomen om inte köparen gör den till ett villkor.” [2]

Härmed säger vi att en slavs handel endast är giltig med ägarens tillstånd.

Vad gäller den andra, är det att vara motsatsen till ett barn.

Originaltexten

Imâm al-Hadjâwî sade:

Handel från ett barn och en person som ännu inte har fått något förstånd är inte giltig utan förmyndarens tillstånd.

Förklaring

Det vill säga till dess att han blir 14 år gammal och smart så att han sköter försäljning och köp på ett bra sätt. Bevis för det är Hans (ta´âlâ) Ord:

وَابْتَلُواْ الْيَتَامَى حَتَّىَ إِذَا بَلَغُواْ النِّكَاحَ فَإِنْ آنَسْتُم مِّنْهُمْ رُشْدًا فَادْفَعُواْ إِلَيْهِمْ أَمْوَالَهُمْ

”Och sätt de faderlösa på prov fram till dess de når giftasvuxen ålder, och om ni finner dem förståndiga, överlämna då deras egendom till dem.” (4:6)

Härmed sätter Allâh två krav för att man skall överlämna egendom; könsmognad och förnuftighet.

Vad gäller den tredje, är det att vara normal och dess motsats är galenskap. En galen persons handling är inte giltig. Likaså är inte den seniles persons handel giltig. Om en senil man kommer till en person och säger: ”Jag säljer dig mitt hus och min bil”, anses handeln inte vara korrekt eftersom han inte är normal – och att vara normal är ett av villkoren.

Vad gäller den fjärde, är det att vara förnuftig. Den förnuftige är den som vet hur man tar hand om pengarna och han slösar inte bort dem på något förbjudet eller meningslöst. Exempel på det är att han säljer något som är värt 100 kronor för 10 kronor eller att han köper något som är värt 10 kronor för 100 kronor.

Motsatsen till ”förnuftig” är oförnuftig. Därför sade författaren:

”… och en person som ännu inte har fått något förstånd…”

Detta tyder på att den oförnuftiges handel inte är korrekt om han inte har tillstånd från sin förmyndare. Skulle han däremot tillåta honom det, är ingen skada skedd.

Originaltexten

Tre – Att varan är en tillåten nytta utan behov.

Förklaring

Det vill säga att själva varan som har köpts är tillåten nytta utan behov. Detta fordrar tre villkor:

Det första: Att den är nyttig.

Det andra: Att nyttan är tillåten.

Det tredje: Att denna tillåtelse äger rum utan behov av den.

Sålunda utesluts ur ”tillåten nytta” det som har en förbjuden nytta, som t ex musikinstrument. Musikinstrument är inte tillåtet att handla med eftersom dess gagn är förbjuden. Det samma gäller alkohol eftersom dess nytta är förbjuden.

Ur ”nyttig” utesluts allt som är onyttigt, t ex insekter. Det är inte giltigt att sälja insekter. Om då en person skulle komma med en burk full av kackellacker och säga ”Jag vill sälja detta till dig”, är det inte tillåtet att sälja dem, ty det finns ingen nytta i dem. Skulle han däremot komma med en burk gräshoppor och säga ”Jag vill sälja detta till dig”, anses handeln vara tillåten på grund av det förekommer tillåten nytta i gräshoppor.

Ur ”utan behov” utesluts det som är tillåtet att handla med vid behov. Exempel på det är en hund. En hund är inte tillåten helt och hållet, utan endast vid behov som t ex vid jakt, odlingar och vallning.

Originaltext

Imâm al-Hadjâwî sade:

Fyra – Att den härrör från ägaren eller hans ställföreträdare.

Förklaring

Beviset för detta villkor förekommer i Qur’ânen, Sunnahn och den korrekta forskningen. Vad gäller Qur’ânen, är det Hans (tabârak wa ta´âlâ) Ord:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُواْ لاَ تَأْكُلُواْ أَمْوَالَكُمْ بَيْنَكُمْ بِالْبَاطِلِ إِلاَّ أَن تَكُونَ تِجَارَةً عَن تَرَاضٍ مِّنكُمْ

”Troende, tillskansa er inte varandra egendom med orätt – inte heller regelrätta köpeavtal.” (4:29)

Det är allmänt känt att ingen är nöjd med att någon annan blandar sig i hans egendomar och affärer och förfogar över dem.

Vad gäller Sunnahn, sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) till Hakîm bin Hizâm (i betydelse):

”Sälj inte det du inte har.” [3]

Han förbjöd honom från att sälja det han inte har, nämligen det han inte äger eller det han inte förmår att sälja.

Vad gäller den korrekta forskningen, skulle det ha hört till förtryck och kalabalik om man hade sålt saker och ting man inte äger.

Vad gäller hans ord ”eller hans ställföreträdare”, avses den person som tar ägarens plats och de är fyra stycken:

Wakîl (representant): Det är han som fått tillstånd att förfoga under ägarens livstid. Exempel på det är att ägaren ger en person sin bil och säger ”Sälj den”. I detta fall är det en giltig affär om representanten säljer bilen, ty han representerar ägarens plats. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Representera i försäljning och handel.”

Wasiyy (testator): Det är han som har befallts att förfoga efter ägarens död. Exempel på det är att ägaren testamenterar en viss mängd pengar till Zayd. I detta fall har testatorn tillstånd att förfoga över testamentet på det sätt han anser vara bäst utan att vara själva ägaren. Däremot har han tagit ägarens plats.

Nâdhir (förtroendeman): Han anförtros all religiös välgörenhet (Waqf). Exempel på det är att ägaren säger ”Detta hus är en välgörenhet för fattiga människor och den och den personen är dess förtroendeman”. I detta fall är det tillåtet för honom att förfoga i frågan även om han inte är ägaren.

Waliyy (förmyndare): Förmyndarskap (Wilâyah) består av två typer:

Allmän och särskild.

Vad gäller den allmänna, är det makthavarnas förmyndarskap som t ex domare. De innehar ett allmänt förmyndarskap över egendomar vars ägare är okända. Det samma gäller de faderlösas egendom om de inte har någon särskild förmyndare.

Beträffande den särskilda, är det en särskild persons förmyndarskap över den faderlöses egendom. Exempel på det är farbroderns förmyndarskap över sin brorsons egendom. Han anses vara en förmyndare och varken representant, testator eller förtroendeman, eftersom hans förfogande har kommit via Sharî´ahn, medan de tre andra personerna har utsetts via en särskild väg av ägaren.

Originaltexten

Imâm al-Hadjâwî sade:

Fem – Att han förmår ge den.

Förklaring

Det är ett villkor att den sålda varan förmås att ges. Detta är det femte villkoret. Det vill säga att varan kan bli presenterad på så sätt att både försäljaren och köparen förmår att ge den respektive ta den från den ene ägaren till den andre. Beviset för det är Allâhs (ta´âlâ) Ord:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُواْ إِنَّمَا الْخَمْرُ وَالْمَيْسِرُ وَالأَنصَابُ وَالأَزْلاَمُ رِجْسٌ مِّنْ عَمَلِ الشَّيْطَانِ فَاجْتَنِبُوهُ لَعَلَّكُمْ تُفْلِحُونَ

”Troende, rusdrycker och spel om pengar, alla hedniska bruk och spådomskonst är ingenting annat än Djävulens skamliga påfund; håll er borta från allt sådant, för att det skall gå er väl i händer.” (5:90)

Att sälja något man inte förmår att ge, hör till spel om pengar.

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُواْ لاَ تَأْكُلُواْ أَمْوَالَكُمْ بَيْنَكُمْ بِالْبَاطِلِ إِلاَّ أَن تَكُونَ تِجَارَةً عَن تَرَاضٍ مِّنكُمْ

”Troende, tillskansa er inte varandra egendom med orätt – inte heller regelrätta köpeavtal.” (4:29)

Dessutom sade Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) (i betydelse):

”Förbjöd bedräglig affär.” [4]

Originaltext

Imâm al-Hadjâwî sade:

Sex – Att varan känns vid antingen med hjälp av syn eller beskrivning.

Förklaring

Kunskap om en sak erhålls antingen genom syn eller beskrivning. Men detta är dock reducerat, ty sätten att erhålla kunskap om en sak är flera stycken: syn, hörsel, lukt, smak, känsel och beskrivning.

Hans ord ”med hjälp av syn” tyder på att det inte är ett villkor att man ser hela varan, utan det räcker med endast en del av den.

Följande frågas må ställas:

”När skall denna syn ske?”

Svaret är under tiden själva affären äger rum eller en tid innan det sålda hinner ändras en uppenbar ändring efter att ha blivit sett. Exempel på det är om en person såg några dadlar för två dagar sedan och köper dem först nu. Räcker det med den föregående synen han såg för två dagar sedan? Svaret är: Nej, ty de ändras. Samma sak gäller vattenmelon.

Vad berör hans ord ”eller beskrivning”, anses beskrivning vara ett sätt att anskaffa sig kunskap på. Sålunda måste varan vara känd via beskrivning. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade (i betydelse):

”Låt den som lånar ut något göra det i ett känt mått, en känd vikt och till en känd tidsperiod.” [5]

Dock har detta två krav:

Det första: Att det beskrivna verkligen kan bestämmas med en beskrivning.

Det andra: Att den bestäms med beskrivning.

Vad gäller de varor vilkas beskrivning inte kan bestämmas, som juveler och pärlor, är de inte tillåtna att säljas via beskrivning. Detta för att dess beskrivning skiljs oerhört mycket åt.

Originaltext

Imâm al-Hadjâwî sade:

Sju – Att priset är känt.

Förklaring

Detta är det sjunde villkoret, nämligen att priset är känt. Vad är det då för skillnad mellan det sålda och priset? Vissa lärda har sagt:

”Priset är det som prepositionen ”för” kommer före. Om du säger ”Jag säljer denna skjorta till dig för en krona”, är det kronan som är priset. Om du säger ”Jag säljer en krona till dig för en skjorta”, är det skjortan som är priset. Om du säger ”Jag säljer en penna till dig för en klocka”, är klockan som är priset. Och om du säger ”Jag säljer en klocka till dig för en penna”, är det pennan som är priset.”

Sålunda är det ett villkor att man känner till priset på samma sätt som det är ett villkor att man känner till varan som säljs. Beviset är Abû Hurayrahs (radhiya Allâhu ´anh) hadîth som sade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) (i betydelse):

”Förbjöd bedräglig affär.” [6]
Till överst på sidan Gå ner
Användarens profil
ummUthaymeen As-Somaliyah



Antal inlägg : 570
Ort : denmark
Registration date : 08-11-24

Handelns villkor i islam Empty
InläggRubrik: Handelns villkor i Islam   Handelns villkor i islam Emptyons nov 26, 2008 1:36 pm

--------------------------------------------------------------------------------

[1] Ibn Mâdjah, Ibn Hibbân och al-Bayhaqî.

[2] al-Bukhârî (2379) och Muslim (3/1173).

[3] Ahmad, an-Nasâ’î, at-Tirmidhî, Ibn Mâdjah, ash-Shâfi´î, Ibn-ul-Djârûd, ad-Dâraqutnî och al-Bayhaqî.

[4] Muslim.

[5] al-Bukhârî och Muslim.

[6] Muslim.

[ tauhid ] [ aqidah ] [ manhaj ] [ fiqh ] [ sira ] [ systrar ]
w w w . d a r u l h a d i t h . c o m
Till överst på sidan Gå ner
Användarens profil
 
Handelns villkor i islam
Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
 :: Fiqh-
Hoppa till: