HemHem  GalleriGalleri  Bli medlemBli medlem  Logga inLogga in  Islam på svenska:  www.fatwa.se  www.islamforbarn.se  www.salafi.se  www.muslimah.se  www.darulhadith.com  

Dela
 

 Att uttala ens avsikt i salah

Gå ner 
FörfattareMeddelande
ummUthaymeen As-Somaliyah



Antal inlägg : 570
Ort : denmark
Registration date : 08-11-24

Att uttala ens avsikt i salah Empty
InläggRubrik: Att uttala ens avsikt i salah   Att uttala ens avsikt i salah Emptytis nov 25, 2008 2:22 pm

Från: Umm-Aicha (Ursprungligt meddelande) Skickat: 2005-03-06 20:24
Från: <NOBR>Farihah-فريحه</NOBR> (Ursprungligt meddelande) Skickat: 2004-09-21 22:12


Att uttala ens avsikt i Salah
Av Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh)
(Ur ”Fatâwâ al-Kubrâ” (1/5-8)

Fråga: Beträffande den som orsakar förvirring i bönraderna och de som befinner sig runt honom genom att högt uttala avsikten. Man hade invändningar mot detta men det fick honom inte att avstå från det. En person sade till honom, ”Det du gör är inte från Allâh’s religion och du motsätter dig Sunnah.” Han svarade då, ”Detta är visst från Allâh’s religion som Han skickade Sina sändebud med och det är obligatoriskt för varje Muslim att göra det. Likaså skall man läsa Qur’ânen bakom Imâmen högt.” Gjorde Allâh’s sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) eller någon från hans Sahâbah detta? Gjorde någon från de fyra Imâmerna eller någon annan från de stora Muslimska lärda detta? Och om varken Allâh’s sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), hans Sahâbah och de lärda gjorde detta i bönen, vad är då obligatoriskt för den som tillskriver dem och gör detta? Är det tillåtet för en Muslim som hjälper honom även med ett ord, om han gör och tillskriver religionen detta, genom att säga till de som har invändningar, ”Allt som han gör i religionen är det som han behagar honom, medan er invändning är grundad på okunnighet!” Gör de rätt i detta eller ej?

Svar: Lov och pris tillkommer Allâh. Att uttala avsikten högt är inte lagstiftat enligt de Muslimska lärdas åsikt. Allâh’s sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gjorde det inte och samma sak gäller hans kalifer, Sahâbah, denna Ummah’s Salaf och deras Imâmer. Så den som säger att detta är en del ur Allâh’s religion och att det är obligatoriskt, åläggs det att lära honom Sharî´ah och be honom ångra sig för denna åsikt. Han skall dock dödas om han skulle kvarstå med denna åsikt. Istället skall avsikten som är obligatorisk till typer av dyrkan som t ex Wudhû’, Ghusl, Salâh, Siyâm och Zakâh, enligt Imâmernas samstämmighet äga rum i hjärtat.

Avsikten är viljan till att göra något och platsen för viljan är i hjärtat, inte i tungan, vilket stämmer överrens med de som innehar förståelse. Så om en person avser något med sitt hjärta, blir hans avsikt korrekt och passande enligt de fyra Imâmerna och alla andra Imâmer – tidigare så som senare – och det förekommer inga meningsskiljaktigheter angående detta.

Men några av Imâmernas senare efterföljare trodde att det är obligatoriskt att man muntligt uttalar avsikten, men de sade inte att det var obligatoriskt att göra det med hög röst. Trots detta är deras åsikt fel och den motsätter sig Muslimernas Ijmâ´. Detta beror på att det är allmänt känt i Islâm's religion för den som känner till Allâh's sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah och hans kalifers Sunnah och hur Sahâbah och deras elever brukade förrätta bönen, att de inte uttalade avsikten och att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) varken ålade eller lärde sina Sahâbah att göra något sådant. Istället är det fastställt i al-Bukhârî's och Muslim's Sahîh att han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade till beduinen,

"När du står upp för att förrätta bön, gör Takbîr och läs därefter det ur Qur'ânen som du tycker är lätt."

I Sunan är det rapporterat från honom (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att han sade,

"Nyckeln till bönen är rening. Den inleds med Takbîr och avslutas med Taslîm."

I Sahîh Muslim rapporteras det från ´Â'ishah (radhiyâ Allâhu ´anhâ) att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade börja bönen med att göra Takbîr och läsa, "Lov och pris tillkommer Allâh…" (d v s al-Fâtihah)

Det är fastställt genom ett flertal rapporteringar och Muslimernas Ijmâ´, att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och Sahâbah brukade inleda bönen med Takbîr, och det är inte rapporterat från en enda Muslim, varken från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) eller från någon av hans Sahâbah, att de avsåg muntligt, vare sig tyst eller högt. Det är känt, att om frågan hade varit annorlunda, hade det sannerligen rapporterats eftersom det är omöjligt enligt Sharî´ah och sed, att människorna rapporterar något Mutawâtir (en hadîth berättad av flera Sahâbah) för att sedan dölja det. Därför, med tanke på att ingen har rapporterat detta, är det säkert att säga att det inte alls har skett.

Det är därför som Fuqahâ' skilde sig åt i om muntlig avsikt var rekommenderad vid sidan av avsikten i hjärtat eller inte. En grupp av Abû Hanîfah's, ash-Shâfi´î's och Ahmad's efterföljare ansåg det vara rekommenderat, medan en annan grupp av Mâlik's, Ahmad's och andras efterföljare inte ansåg det vara rekommenderat, vilket har rapporterats skriftligt av Ahmad och andra. Istället ansåg den sistnämnda gruppen det vara en föraktfullt Bid´ah och sade, att om det hade varit rekommenderat, hade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förklarat allting som får en närmare Allâh, speciellt då bönen vars tillvägagångssätt endast skall tagas från honom. Det är fastställt från honom i Sahîh att han sade,

"Be som ni har sett mig be."

På grund av detta sade denna grupp, att om man lägger till muntlig avsikt till bönen, innebär det samma sak som om att man lägger till nya typer av dyrkan, som t ex Adhân och Iqâmah till ´Îd-bönerna eller att man lägger till två Rak´ah vid Marwah samtidigt som man utför Sa´y mellan Safâ' och Marwah. Därefter menar de att muntlig avsikt är även fel enligt intellektet när man säger, "Jag avser att äta denna mat för att mätta min appetit" eller "Jag avser att klä på mig dessa kläder" och liknande avsikter som redan förekommer i hjärtat och på så sätt motbjudande att uttala. Allâh sade,

"Säg: "Vill ni underrätta Allâh om er tro, fastän det är Allâh som känner allt det som himlarna rymmer och jorden bär? Allâh har vetskap om allt."" (49:16)

En grupp av Salaf sade beträffande Allâh's Uttalande,

"Det är för Allâh's skull vi ger er att äta." (76:9)

"De sade inte detta med sina tungor, utan Allâh kände till detta i deras hjärtan och underrättade oss om det."

Som sammanfattning förekommer det ingen skillnad beträffande obligationen av att ha avsikten i hjärtat, men vad gäller att uttala avsikten, förekommer det meningsskiljaktigheter bland senare ´ulamâ' om det antingen är avskyvärt eller rekommenderat. Angående högt uttalande, så är det avskyvärt, förbjudet och inte lagstiftat av Muslimernas överrensstämmelse, och samma sak gäller upprepning av uttal med högre röst.

Detta är sant för den som leder bönen, följer Imâmen och ber ensam. Det är enligt Muslimernas Ijmâ´ varken lagstiftat för någon av dessa att uttala avsikten högt eller att upprepa detta uttalande. Sannerligen förbjuder de det och det är inte ens tillåtet för den som ber ensam att läsa högt så att han stör någon annan. Allâh's sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gick till sina Sahâbah under tiden de förrättade bönen och sade,

"Ni samtalar alla intimt med er Herre, så läs inte i mun på varandra."

Vad gäller den som följer en Imâm, så är det enligt Muslimernas Ijmâ´ Sunnah för honom att läsa tyst. Skulle vi vid några tillfällen säga en del av Dhikr högt, så är det ingen fara, t ex om Imâmen skulle ibland högt säga en Vers under bönen som annars läses tyst. Det är fastställt i Sahîh från Abû Qatâdah att han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade ibland låta dem höra en Vers under Salât-udh-Dhuhr och ´Asr.

Och det är fastställt i Sahîh att från några av de Sahâbah som följde honom (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i bönen, förekom det de som brukade läsa den öppnande bönen och bönen efter Rukû´ högt och profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade inga invändningar mot detta.

Den som fortsätter med att göra Bid´ah och anser den vara god, är det önskvärt att straffa honom på ett sådant sätt som avskräcker honom och hans like från liknande saker. Den som tillskriver Allâh's sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) något falskt har gjort fel, och om han vet men inte ångrar sig, så skall han straffas. Det är inte tillåtet för någon att tala om religionen utan kunskap eller att införa något till religionen som inte tillhör den.

Vad gäller uttalandet "Vem som helst kan göra i sin religion det man önskar", så är detta ett allvarligt uttalande som det är obligatoriskt att ångra sig för, och om inte, åläggs det att dess förespråkare straffas och t o m avrättas. Ingen får förrätta något i religionen utom det som har lagstiftats av Allâh och Hans sändebud, och inte att man gör något grundat på ens idéer och lustar. Allâh säger,

"Och vem är vilsnare än den som helt saknar Allâh's vägledning och styrs av sina egna önskningar och förhoppningar?" (28:50)

"Vad anser du om den som gör sina egna lidelser till gud? Tar du ansvar för en sådan människa? Eller tror du att de flesta av dem lyssnar? Eller att de använder sitt förstånd? Men de är inte bättre än kreatur, nej de har ännu oklarare begrepp om vägen (än kreatur)." (25:44)

Det förekommer många liknande Verser i Qur'ânen som klargör för tjänaren att följa sanningen som Allâh skickade Sitt sändebud med och att inte forma sin religion efter begär, och Allâh vet bättre.

w w w . d a r u l h a d i t h . c o m

Den direkta länken till artikeln: http://www.darulhadith.com/fiqh/attalaavsikt.html
Till överst på sidan Gå ner
 
Att uttala ens avsikt i salah
Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
 :: Fiqh-
Hoppa till: